Tolkningsprinciper

Rollfördelningen mellan man och kvinna i äktenskapet, samhället och i kyrkan har under lång tid varit föremål för mycket dispyter och kontroverser och orsakat mycket stridigheter. Hur underligt det än låter kan det vara på sin plats att påpeka att på båda håll har man hävdat Skriftens ofelbarhet och inspiration. Med ”båda sidor” menar jag naturligtvis de konservativa bibelkristna som är antingen för- eller mot kvinnliga föreståndare och äldste i kyrkan och för och emot kvinnans lika ställning i samhälle.

Det betyder alltså att en slutsats skall grundas på en rätt förståelse och tolkning av Skriften. Det innebär också att slutsatsen skall grundas på en gedigen och uttömmande textbehandlingg både utifrån den logiska (omedelbara) och historiska kontexten (sammanhanget).

Redan i början av mitt studium vill jag påpeka att det jag säger måste prövas inför Guds ord och skall naturligtvis inte antagas utan vidare.

1. Bibeln är Guds Ord

a. Ofelbart och Gudsinspirerat

Förutsättningen för vårt studium är att vi slår fast att Bibeln är Guds ofelbara och inspirerade ord. Det betyder att det är givet för det vi läser om i 2 Tim. 3:16-17. ”Allt som är skrivet i Ordet är givet till att ”undervisa, vederlägga, vägleda och fostra.” (Se vidare 2 Pet. 119:21).

b. Bibeln är skriven under vissa kulturella betingelser

Det måste betyda att vissa delar av texterna riktar sig speciellt till vissa tidsbundna situationer. Det betyder inte att man kan tolka texter hur som helst. Men man måste vara på sin vakt så att man inte låter vår tids förutsättningar vara normbildande för dåtidens texter.

Ex. Fotatvagning i Joh. 12 betyder inte att vi skall fortsätta med att tvätta varandras fötter. Däremot står fotatvagningen som en illustration för tjänande.

Ett annat exempel är ledarskapsproblematiken i första församlingen. Personligen menar jag att det är svårt att hitta en ledarskapsmodell som stämmer för alla församlingar i Apostlagärningarna.

(1) Apg. 6: Demokratisk, kongregationalistisk modell.

(2) Apg. 14: 23 Episkopal ledarmodell. Texten återspegllar en mera auktoritär ledarskapsmodell, där ett fåtal biskopar leder församlingen. Den lutherska kyrkan är en sådan. Den mest utvecklade är romersk-katolska kyrkan. Även metodistkyrkan hör hit.

(3) Apg. 20: 17; Presbyteriansk modell.

Vi hittar alltså, beroende på omständigheterna, olika modeller i Guds ord för hur församlingen bör ledas.

2. Prövningsrätten enligt 1 Tess. 5

I rättvisans namn finns inga bibelversar som entydigt slår fast att kvinnan var äldste eller församlingsföreståndare i de första församlingarna. Jag skulle ljuga om så vore fallet. Därför måste vi närma oss texterna med stor respekt och ödmjukhet

Det finns de som säger att det hela är enkelt och lätt men så är det inte. Personligen har jag jobbat med den här frågan i många år och plöjt igenom det mesta av litteraturen som finns att tillgå och jag måste varna oss för att vara för storvuliga.

Men när jag ser helheten av alla texter då kan jag inte annat än att säga att Gud har gett kvinnan möjlighet i och genom försoningen att tjäna i all de uppgifter som Anden tilldelat henne.

3. Man måste skilja på exegetik (vad texten betydde eller vad författaren avåsg att det skulle betyda när det skrevs) och hermeneutik (vad texten betyder idag).

För att rätt kunna använda en text måste vi vara säkra på vad som verkligen avsågs med den då den skrevs.

Ett sådant exempel skall vi återkomma till i vårt studium av kvinnan och församlingen. Men tillåt mig redan nu hänvisa till 1 Kor. 11 och huvudbonaden. För att rätt kunna tillämpa den texten måste vi vara så säkra som det bara går på vad Paulus avsåg med det grekiska orden ”exousian epi täs kephaläs”- en makt på sitt huvud. Vad kan ligga i ordet tecken eller makt? Vad menar förresten Paulus med uttrycket huvud (grek. kephalé)? (Fr en utförligare behandling av 1 Kor. 11 se särksilt studium.)

Samma sak gäller ju 1 Tim. 2: 11-14 och då speciellt de följande orden om kvinnan och hennes tjänst ”Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma (grek. authentein) över mannen utan hon skall hålla sig tyst och stilla...Men hon skall bli räddad genom sitt moderskap, om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.” Vad lade Paulus i det svårtydda orden ”bestämma över mannen?” Ordet ”authentein” förekommer bara här i NT.

När vi kommer till ord som Junias i Rom. 16 är det ett manligt namn eller kvinnonamn? Om det syftar på en man är det så fall den enda ”Junias” i hela antiken. Är det däremot en kvinna skulle det kunna innebära att hon är en apostel.

Problemet vi har med bibeltolkning många gånger är att vi hoppar över exegetik och går direkt på hermeneutiken vilket betyder att vi gör fel bedömningar. Då sysslar vi ofta med ”eisegetik,nämligen att vi läser in (eis) i texten det som inte finns, i stället för att härleda ur (ex) texten.

4. Skillnad på föreskrivande, beskrivande och korrektiva texter

a. Det vill säga, det finns texter som beskriver en händelse, en situation eller ett tillstånd utan att den drar några moraliska eller etiska slutsatser. Sådana beskrivande texter hittar vi i stora delar av Apostlagärningarna, Jesus-texter, historiska texter i allmänhet.

b. När det gäller föreskrivande texter hittar vi dem i breven, i Bergspredikan, de stora undervsningsblocken hos Jesus och även i Apostlagärningarna.

Dessa texter är normerande och giltiga för all tider

Se ex. Gal. 5.

c. Korrektiva texter

Det är de texter som är riktade till de falska lärarna och deras undervisning i bl.a.Timoteosbreven. Vi återkommer till det senare. Texten i 1 Kor. 14: 34-35 är också en sådan liksom 1 Kor. 11.om kvinnans huvudbonad.

Om förmaningarna i de korrektiva texterna återspeglar evangeliet i de föreskrivande texterna och dessutom bekräftas i de beskrivande texterna då är den speciella undervisningen vägledande för församlingen i alla tider.

Å andra sidan, om en apostolisk text som riktar sig till en speciell situation inte överensstämmer med hur saker och ting borde vara (som det finns uppenbarat i den föreskrivande texten) och som saker i verkligheten är (den beskrivande texten) då kan meningen med det inspirerade ordet vara att behandla ett speciellt problem och endast det.

Det betyder att man inte bara kan ta tag i en text och sedan tillämpa dem på dagens situation utan vidare. Problemet vi har med en del tolkningar är att man missförstått inte bara texten utan även också förväxlat exegetik och hermeneutik.

5. Historisk och omedelbar (logisk) kontext.

Som jag redan nämnt om är bibeln skriven utifrån flera olika historiska och kulturella situationer. Därför är det viktigt att försöka reda ut begreppen historisk och omedelbar kontext (sammanhang).

Det historiska och kulturella sammanhanget är det tidshistoriska och kuturella sammanhang utifrån vilket en text har kommit till. När det gäller t ex. Kolosserbrevet skrevs det utifrån en begynnande kamp mot en villolära som gick under namnet gnosticism (gnosis =kunskap), det vill säga en hemlig frälsande kunskap. Därför bör man ha lite insikt i gnosticismens läror för att förstå varför Paulus skrev som han gjorde.

Ett annat exempel är Filipperbrevet, där Paulus riktar sin undervisning mot den oreda som skapats i Filippos-församlingen på grund av bråket mellan två kvinnor. (Se Fil.4:1ff.).

När man läser Tessalonikerbreven är det Herrens dag eller uppståndelsen som oroat församlingen i Tessaloniki. Medlemmarna oroade sig över vad som hade hänt sina anhöriga som gått före. Dessutom hörde de rykten om att Herrens dag hade kommit, och kanske var de oroliga för sin egen framtid.

När det alltså gäller att tolka en bibeltext i en större kontext (sammanhang) gäller det alltså att förstå bakgrunden för att kunna ge en rättvis tolkning av författarens ursprungliga mening. Dessutom är det viktigt att se texten i dess omedelbara sammanhang och låta text tolka text. Det här är en reformatorisk princip. Luther introducerade den här principen i motsats till den katolska, där man blandade både tradition och bibeltext med varandra. Ibland talade påven ex kathedra, det vill säga som lärare och är då ofelbar i sina bedömningar.

Den historiska kontexten förklarar och korrigerar den omedelbara.

Det kan hända att det omedelbara sammanhanget talar för en tolkning, vilken går i strid med en text på ett annat håll, eller det samlade vittnesbördet i en viss lärofråga Jag menar följande: Om det på ett ställe står att en kvinna skall vara tyst i församlingen, men på ett annat står att hon får bedja och profetera kan det vara svårt att veta hur man skall gå tillväga. Vad är rätt? Vilken tolkning skall anammas?

Här får många extrema fundamentalister omedelbart problem. Det har alltid varit en oskriven lag bland oss att den bokstavliga tolkningen är rätt. Den skall alltid behållas och bevaras. Det är inte rätt att avvika från en sådan biblicistisk och fundamental hållning.

Vår starkt biblicistiska hållning som tog sig uttryck i en bokstavstrogen tolkning av bibeltexterna fick direkta konsekvenser redan i pingströrelsens vagga. I vår iver att förankra allt vi gjorde i Guds ord försökte vi till och med finna stöd i Guds ord för sekreteraruppgiften i NT. Allt skulle förankras inom Guds ord. Det gjorde även att vi skulle avhålla oss från utländska namn för tjänster i våra församlingar, bl a. ordet pastor som är ett latinskt ord. Den idén övergav vi senare.

Låt oss nu återgå till vårt problem med 1 Kor. 14, där det talas om att kvinnan skall tiga i församlingen. (Vi kommer mer utförligt att behandla ämnet längre fram i vårt studium). Vi var här påverkade av helgelserörelsen men även av John Ongman och Helgelseförbundet, från vilket vi också fick många nya medlemmar. I stället för att bokstavligen tysta ned kvinnan i församlingarna, lät vi den historiska kontexten förklara den omedelbara. Man försökte sig på en förklaring om att det endast rörde sig om ett lokalt, specifikt, problem. På det sättet undvek man att hamna i problem med ”praxis” där man fann kvinnan i full färd att predika och förkunna Ordet.

Det är intressant att i ett annat problem, av likartad dignitet, även det gällande kvinnan, nämligen huvudbonaden, blev man plötsligt bokstavstroende inom väckelserörelserna, antingen beroende av att den texten är kopplad till den s.k.”skapelseordningen.” Hatten (det syftar väl snarare på en slöja) blev ett uttryck för bibeltrohet, även om många aldrig förstod varför kvinnan tvingades till att bära den i våra gudstjänster.

Problemet uppstod när man gjorde sig av med huvudbonaden, för man hittade ingen motivation annat än att tiderna hade ändrats. Att även det här problemet ursprungligen hade kopplats ihop med ”skapelseordningen” bekymrade inte de som ändrade på tingens ordning. Hatten försvann utan förklaring.

Det här visar på bibeltolkningens komplexitet. Men då har vi inte sagt något om att våra biblar är en enda lång rad av försök att tolka de ursprungliga författarnas intentioner. I t.ex. Ef. 1: 3-14 är grekiskan endast en enda serie av bisatser som avlöser varandra och dessa försvårar översättningen. Det är alltså en grannlaga uppgift bibelutläggaren har framför sig när han skall försöka återge den ursprungliga meningen hos textförfattaren.

_____________________________________________________________________