TOLKNINGSFÖRSÖK 1 Kor. 14:34-35

TOLKNINGSFÖRSÖK 1 Kor. 14:34-35 X

1. De som menar att 14: 34-35 är ett senare tillägg

Med tanke på själva temat i fjortonde kapitlet i 1 Kor. (nådegåvorna och deras användning) menar många att det här avsnittet är ett senare tillägg i en senare version av 1 Kor. Många evangeliska teologer delar den idéén. Bl.a. F.F. Bruce och Gordon Fee (pingstvän och prof. i exegetik vid Regent College, Vancouver).

Den här teorin har mycket mot sig, bl.a. var 1 och 2 Kor. tidigt kända och Klemens i Rom på 90 e. Kr. kände till dem, vilket betyder att breven cirkulerade flera år innan.

Ett annat skäl som talar mot teorin är att Paulus avviker ofta från huvudtemat och återkommer senare i texterna.

2. Ett citat som Paulus vänder sig mot

Många menar att 1 Kor. 14:34-35 är ett citat från någon i församlingen som Paulus vänder sig mot i v.36. Detta skulle innebära att Paulus vänder sig mot det chauvinistiska drag som möter Paulus i Korint.

Ett av skälen till den här teorin hittar vi i den grek. partikeln h (e) i vers 36 viken lett många bibeltolkare att tro att Paulus ser ett motsatsförhållande i v.36. Paulus brukar börja med den här artikeln när han förmanar de korintiska kristna och deras uppförande. Se 11:20-21.

Paulus använder ibland citat från församlingsmedlemmar och bygger in det i sin argumentation mot den aktuella situationen. Ta tex. 1 Kor. 6:12 där citatet blir ett argument mot den korintiska friheten. Men i 1 Kor. 14:34-35 går inte Paulus mot det imaginära citatet utan snarar bekräftar det.

3.Tystnaden berodde på skilda platser i möteslokalen

Man har antagit att kvinnorna och männen satt åtskilda i lokalen (precis som i synagogorna), varför man var tvungen att skrika i lokalen för att fråga männen om det som försiggick eller om undervisningen. Men denna åtskillnad mellan könen i synagogerna på apostlatiden har varit svår att bevisa både arkitektoniskt och på andra sätt. Det var först under medeltiden som man började separera män och kvinnor från varandra i synagogorna. Vi kan därför avfärda den här teorin såvida man inte hittar bevis för att Diasporajudarna skilde på män och kvinnor i synagogorna under apostlatiden.

4. Missbruk av nådegåvorna

Som vi redan nämnt har vissa teologer menat att vad Paulus går emot är missbruket av vissa nådegåvor och på det sättet störde mötesordningen. Paulus skulle då med "tystnaden" syfta på förbud för kvinnan att medverka i tungotal och profetia eller båda. Den här teorin har det positiva med sig att den passar in i den logiska kontexten i kap. 12-14.

Den stora svagheten med den här teorin är att den går emot Paulus godkännande att kvinnorna fick både be och profetera offentligt (Se kap. 11). Men det skulle kunna vara så att det Paulus vill göra är endast att reglera bruket av Andens gåvor hos kvinnorna. Det fanns nämligen vissa kulter där kvinnorna skrek frenetiskt under den religiösa gudstjänsten.

Den här senare teorin kan inte helt nonchaleras, men den har sina svagheter. Det är först och främst på det sättet att Paulus påbjuder tystnad och inte en reglering av Andens gåvor.

En annan invändning är att Paulus brukar ta tillfället i akt och gå emot alla hedniska inslag i gudstjänsten och i församlingslivet. (se 1 Kor. 12:2).

Det är sant att många kvinnor fann kultisk befrielse i Dionysius-kulten och flera andra religioner, vilket för många romerska män från överklassen sågs som förolämpande.

Men det var inte bara kvinnorna som drogs med av den här frenesin. Man kan även hitta exempel då männen lät sig upprymmas i tillbedjan av sin gud.

Det här betyder att männen ansåg ändå att kvinnorna var känslomässigt mer instabila och många såg med misstänksamt på de "frigjorda" profana kvinnorna. Men frågan är verkligen om Paulus letar utanför församlingen för att hitta en rimlig förklaring till det som pågick inom församlingskroppen i Korint. Det han gör är att rikta sig mot det direkta problemet i församlngen och det är inte alls säkert att profan kvinnlig frenesi hade något med problemet i Korint att göra.

De som hävdar att Paulus går till rätta med missbruket av andliga nådegåvor baserar sitt argument på det grekiska verbet lalein (lalein) som betyder att tala. En teolog menar att överallt annars i 1 Kor. 14 syftar ordet på att tala i tungor. Men lalein kan inte begränsas på det sättet; ibland används det om undervisning eller att predika evangeliet (Se 2:6-7, 13; 3:1; 9:8). Det används om att profetera i 123; 143, 29, och om uppenbarelse i 14:6; om tungotal i 12:30; 13:1; 14:2,4,5,6 etc..Vi bör göra klart att Paulus aldrig använder sig av ordet lalein (tala) utan att kvalificera ordet med begreppet tala i tungor. Det vill säga att han nämner ordet tala tillsammans med tungor för att alla skall veta vad han syftar på.

I 1 Kor. 14:34-35 saknas den bestämningen av ordet tala, varför Paulus med säkerhet inte syftar på tungotal eller profetia vid det här tillfället.

5. Uttydning av det profetiska talet

I ett annat försök att nå bakom texten till den historiska kontexten har vissa menat att befallningen om kvinnans tystnad gällde hennes möjlighet att uttyda det profetiska talet, eftersom det skulle innebära att hon lade sig i den läromässiga funktionen.

Men Paulus begränsar inte kvinnan i sin funktion att bedöma det profetiska talet, en gåva som är besläktad med gåvan att skilja på andar. För att uttyda det profetiska talet kan inte vara mer auktoritativt än själva den profetiska gåvan. Vi inom den svenska PR har ju inte haft något bekymmer med kvinnor som profeterar eller uttyder profetiskt tal.

Dessutom är det svårt att hitta relationen mellan "kvinnornas frågor" och det profetiska talets uttydning. I stället får man nog anse att Andens gåvor flödade fritt i den första församligen och ingen av de gåvor som finns omnämnda i NT var undanhållen kvinnorna.

6. Tystnaden anspelar på läroämbetet

Även om Paulus inte antyder att det skulle vara ett förbud att undervisa som i 1 Tim. 2:11-14 finns det flera teologer som anser att Paulus här förbjuder kvinnorna att ta del i undervisningen utan skall "undervisas" hemma av sin man.

Det är intressant att blicka tillbaka i vår svenska historia och då bara nämna om att i mitten av 1800-talet fick inga kvinnor tillgång till predikostolen och var för övrigt mycket litet aktiva i kyrkorna. P. Waldenström hade svårt att acceptera kvinnan som förkunnare. Man citerade bl.a. 1 Kor. 14-34, 35 för att hålla kvinnan tillbaka i förkunnargärningen. År 1896, på baptistkonferensen i Stockholm, var John Ongman den ende som försvarade kvinnans rätt att förkunna evangelium. Så ovannämnda bibelord stod under lång tid som ett hinder för kvinnornas möjlighet att till och med vittna i predikstolen.

VARFÖR STÄLLDE KVINNORNA FRÅGOR?

Innan vi besvarar frågan varför kvinnorna störde gudstjänsterna med sina frågor tror jag vi alla är överens om att den här texten har ett specifikt innehåll till en specifik plats. Skulle Paulus ha velat tysta kvinnan helt hade han varit noga med att formulera sig på annat sätt som t ex. Era kvinnor skall sluta ställa frågor, ty de skall alltid underordna sig i alla församlingar och hålla sig tysta medan gudstjänsten pågår.Eller han kunde ha formulerat en allmän princip som var tillämpbar bara för en specifik plats och förhållandeNi kvinnor skall vara tysta eftersom ni orsakar för mycket oväsen.

Därefter bör vi inse att det som försiggick i gudstjänsterna var inte bara s.k "prat i bänkarna" som en del hävdat. Det var inte problemet eller upprinnelsen till problemet

I stället ser vi från texten att kvinnorna sökte efter kunskap och när det inte förstod vad som försiggick i gudstjänsten, eller ej förstod undervisningen var det naturligt för dem att fråga sina män.

Vad som nästan är säkert är att de avbröt skriftutläggelsen med sina frågor. Detta irriterade säkert mer konservativa manliga medlemmar eller besökare och de ständiga avbrotten skapade säkerligen viss turbulens i mötena.

Paulus kritik mot mötesstörningar var inget ovanligt. Det finns både hos judar och grekisk-romerska skribenter synpunkter på dem som stör mötesordningen. I en judisk källa läser vi att, "Om en vis man kommer in (i en samling) - man frågar inte med en gång om hans åsikter förrän det gått ett tag - har han ingen rätt att med en gång ställa frågor." Det som kanske mer påminner om hur man undervisade i Korint är sättet hur föreläsningar leddes av lärare i den grekisk-romerska världen. Plutarkos säger att det är endast riktigt att ställla frågor till föreläsaren inom det område han behärskar. Att stäla andra frågor anses ovårdat. Följande kommentar kan läsas utifrån ett givet sammanhang för nästan två tusen år sedan"

Men de som plötsligt avbryter (föreläsningen) med motsägelsefulla uttalanden, utan att höra eller vilja bli hörda, och talar medan andra talar, uppför sig ohyfsat.

Ett annant citat hämtar vi från samma författare:

När dessa ärtysta skapar de inga problem, men när de oavlåtligen ställer upprepade frågor skapar de problem för talaren. De uppför sig som fågelungar som inte är flygfärdiga och som alltid riktar sin mun mot någon annan, ivriga att få del av allt som är färdigtuggat och bearbetat.

Vi märker alltså att det fanns ett accepterat sätt att uppträda i sammanträden och föreläsningar och det kan vara det som Paulus även tänkte på.

VARFÖR VAR KVINNORNA MER BENÄGNA ATT STÄLLA FRÅGOR?

Orsaken till varför kvinnorna ställde mer frågor var antagligen den att de hade mindre, ja, knappast några studier alls. De flesta judiska kvinnor kände mycket litet till den judiska lagen och de grekisk-romerska kvinnorna lyssnade sällan på offentliga föreläsningar. Som vi redan sett fanns de filosofiska skolor som accepterade kvinnliga studenter, men det var ytterst få kvinnor som använde siga av möjligheten att studera

Skillnaden mellan mannens och kvinnans förutsättningar och möjligheter att studera är ännu mer tydlig där man kan studera den, som i den forna judaismen.

Naturligtvis måste kvinnorna ha hört undervisningen i Torah i synagogsamlingarna, och antagligen fick de en del undervisning från sina föräldrar och far- och morföräldrar. Men för en rabbin var det inte naturligt att undervisa en kvinna i lagen.

En rabbin från 200-talet ville t ex. att kvinnorna skulle veta så mycket i lagen att de visste hur skilsmässoproceduren skulle skötas.Ett mycket konstigt resonemang. En rabbin från en lite senare tid menade att det var bättre att bränna Torah-rullen än att ge den till en kvinna!!

Precis som slavar och och minderåriga barn var kvinnorna fritagna från tvånget att bär hörntofsar på sina mantlar eller att bo i de sk. succoth (lövhyddor) under Lövhyddohögtiden.

Vidare kan jag också nämna om att historien nämner om åtminstone en kvinna som behärskade lagen - Beruriah, hustru till en R.Meir - tog inte de manliga kollegorna mot kvinnans undervisning. Judendomens visa hade bestämt att ingen kvinna kunde utnämnas till en ledande post, rabbinämbetet inbegripet.

Vi känner däremot en "rabbi" som handlade annorlundaJesus. Se Luk. 1039; cf. 81-3; Mark. 1541 och använde dem till och med kvinnorna som vittnen till hans upståndelse.

Nu åter till Paulus. När han antyder att männen bör undervisa sina fruar hemma, är det inte hans plan att göra det svårare för kvinnan att få del av kunskap. För Paulus är en förespråkare för en synnerligen frigjord kvinnosyn.Trots att kvinnan fått mycket mindre studier än männen måste männen erkänna kvinnornas intellektuella kapacitet och lägger alltså på männen ansvaret för deras studier av Guds ord.

I VAD BESTOD TYSTNADEN?

Som vi redan sett förut så skulle ett totalt förbud i versarna 14:34-35 också tvinga oss att stoppa all medverkan från kvinnorna i våra gudstjänster. Till och med söndagsskolorna skulle tömmas på kvinnor. Nej, det rör sig med all sannolikhet om ett lokalt problem.

Kvinnornas tystnad betydde med all säkerhet att de inte var förhindrade under profetisk inspiration (14:24). Själva poängen var att bevara församlingen från oordning (14:40) och inte krocka med vedertagna kulturella moralbegrepp. Det var ju som vi redan sett ett tecken på skam och avsaknad av respekt om kvinnorna hela tiden störde sammankomsterna genom sina ideliga frågor (14:35).På samma sätt bringade hon vanära över sin person om hon uppträdde barhuvad, med löst hängande hår eller avklippt (11:6).

"Som också lagen säger"

Den här frasen har väckt mycken diskussion under åren. Även om det är ytterst få som menar att argumentet från skapelseordningen i kap. 11 är bindande för kvinnan när det gäller att bära huvudbona, så menar många att orden som refererar till lagen är transkulturellt bindande, dvs. det gäller alla kulturer,

Men innan vi beslutar om "tystnaden" verkligen är kulturellt bindande, låt oss se vad Paulus kan ha avsett med "lagen".

Vissa menar att Paulus syftar på den rabbinska lagen i stället för den bibliska "mosaiska" lagen. Den tolkningen kan fungera om Paulus citerar vad en annan har sagt och sedan förkastar det, men den idéén har vi ju redan förkastat. Eftersom Paulus inte förut har talat om den rabbinska lagen som "lag" är ovannämnda syftning otänkbar.

Vissa teologer har menat att den här ordalydelsen är en interpolation (något som infogats) tillagt av en senare skribent.

Men Paulus använder sig ibland av hela lagen till stöd för det han säger. Det må gälla ordet "lag" eller "Lagen och profeterna" som ibland kan användas för hela GT. (Se 14:21, som egentligen är ett citat från Jesajaboken).

I det här speciella fallet kan Paulus syfta på ett allmänt underordnande av kvinnan under hela GT-perioden. Så använder antagligen Josefus termen när han säger att "lagen" stöder kvinnans underordnande (under mannen).

Tidgare hade Paulus sagt: "För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en vilken står under lagen", "Allt har jag varit för alla för att vinna för att åtminstone rädda någon."

(1 Kor. 9:20-22).

Det är inte helt fel att anta att Paulus motiv är desamma i den här texten. Även om han inte kräver att alla troende skall hålla alla lagens krav förväntar han sig att respektera de allmänna begrepp och vanor som kan ha sitt ursprung i lagen.

Om vi ändå skall antyda någon text som Paulus tänker på så skulle det nog förr vara 1 Mos. 1 och skapelseordnigen än syndafallet. Är detta fallet fall måste vi förstå skapelseordningen på samma sätt som Paulus gjorde det i 1 Kor. 11.

Det bör kanske tilläggas att vare sig Paulus menar lagen i allmänhet eller skapelseordningen, använder han sig av lagen mer för att få stöd för att kvinnan skall underordna sig mannen, än för hennes tystnad. Lite egendomligt kanske men typiskt Paulus.

_________________________________________ Page Up ________________________________________________