Teokrati och demokrati

Olof Djurfeldt är en skicklig skribent som har förmågan att formulera sig på ett sådant sätt att vi alla hittar korn av sanning i det han skriver. Den här gången gällde ämnet teokrati, demokrati, och karismatik i en artikel i Dagen 5 mars. Ett svårt ämne, speciellt när det relateras till Guds församling, eftersom båda koncepten löper parallellt och har olika teologisk valör.

I dagens identitetskris och tillbakagång inom PR kämpar församlingarna med att hitta sina egna nischer. I vissa församlingar har man poängterat teokratin och det karismatiska ledarskapet med betoning på de andliga tjänstegåvorna. Här är det tydligt att Djurfeldt är bekymrad över de eventuella missgrepp som kan åstadkommas av alltför auktoritära ledare. Men han påpekar även farorna med en alltför extrem betoning av det demokratiska ledarskapet, som har förmågan att smula sönder visonerna.

Demokratin lägger ju makten hos folket. Folket väljer representanter som sedan för folkets talan. Parlamenten bygger alltså sin existens på den delegerade demokratin. Med demokratin anlände också de stora folkrörelserna som ett uttryck för åsiktsfrihet och samlingsfrihet. Folkrörelsernas demokratibegrepp och föreningsregler kom sedan att till viss del att påverka församlingarnas "föreningsstruktur."

Föreningsdemokratin har tyvärr tagit över de flesta församlingar och pastorerna har genom tjänsteavtal, och funktionsbeskrivningar mer utvecklats till kontors- och administrativa chefer i händerna på församlingar som allt för ofta begränsar deras handlingsmöjligheter. I sådana församlingar för det karismatiska ledarskapet en tynade tillvaro. Jag har påtalat det här tidigare i artiklar och inlägg på nätet.

Det är sant som Djurfeldt säger att Gud i vissa fall kan uppfattas som en demokrat. Han ger oss möjligheten att vid vissa tillfällen välja. Men ordet demokrati måste användas med stor försiktighet och kontextualiseras för att ge det rätt valör. Vi får nämligen inte läsa in det moderna demokratibegreppet i Guds handlande, eftersom demokrati lätt kan förstås som att vi agerar utifrån en likvärdig position. Detta är ju otänkbart, då Herren är ensam kung och regent. Han tolererar ingen konkurrens. Och någon demokratisk förhandlingsposition ger han inte människan.

Oftast handlar Gud utan att fråga sin skapelse. Han övervakar och griper in i människornas skeende utan någon "förhandling" eller demokratisk ordning. Hans agerande är suveränt och direkt, något som syns i skapelseakten, försoningsakten och återupprättelsen. Hans suveränitet och ära delar han inte med någon. Bönesvaren kommer när han vill, och han utväljer vem han vill till de uppgifter han skapat. Vårt svar, ja eller nej, kan naturligtvis uppfattas som en demokratisk rättighet, men Herren, i sin gudomliga kunskap, vet redan hur vi kommer att handla. Vårt svar vävs därför in i Guds stora övergripande plan för att föra Gudsriket till fullbordan.

Församlingen, Herrens kropp, har ingen egentlig demokratisk handlingsfrihet. Dess uppgift är att leva i Guds omedelbara vilja, predika Guds Ord och utbreda Guds rike. För att möjliggöra detta har Herren sänt sin Helige Ande som genom sina gåvor och tjänster skickliggör medlemmar och ledare i Guds församling. Ledarna förmodas leva i en karismatisk och teokratisk relation till sin uppdragsgivare. "Herren har i församlingen satt...." är grunden för all tjänst. Uppdragsgivaren är alltså inte församlingen i första hand. Funktionsbeskrivningar för pastorerna och ledarna tenderar därför att bli ytliga uttryck för en pastors tjänst. I stället måste dessa tolkas som ett resultat av den tilltagande byråkratisering och institutionalisering som nu växer fram.

När man talar om karismatiskt ledarskap så avser man för det mesta det omedelbara ledarskapet, där en eller flera leder en församling under Guds och Andens direkta tilltal. Församlingen drivs av en vision, en övernaturlig insikt i Guds skeende för församlingen och orten.

Jesus agerade hela tiden utifrån karismatiska principer. Han meddelade och förmedlade Faderns vilja till människorna. Den första församlingen leddes av karismatiska ledare. Det är ett tvivellöst faktum. Men det karismatiska ledarskapet utesluter inte det demokratiska inslaget. För ett karismatiskt ledarskap är inte detsamma som ett auktoritärt ledarskap, eftersom det karismatiska ledarskapet endast kan fungera om det bygger på förtroende för en ledares gudsrelation, andliga liv och moraliska värderingar.

För många luktar det karismatiska ledarskapet kultism. Men så skall det inte ses. I den internationella pentekostalismen och nykarismatiska rörelsen är det karismatiska ledarskapet det vanliga. Den föreningsmässighet som vi odlar i Sverige är nästan obefintlig utanför Europa.

Guds verk kommer alltid att svänga mellan karismatiskt och demokratiskt (föreningsmässigt) präglade församlingar. Däremellan finns olika gradskillnader. Förnyelseprocessen domineras nästan alltid av det karismatiska styret medan traditionalismen utvecklas mot byråkrati och formfokusering. Förr eller senare drivs karismatiken mot sin motsats --föreningsmässig insatitutionalism - och då svänger pendeln tillbaka. Församlingar frigör sig eller nybildas med ett karismatiskt styrelseskick. Därför ser vi idag döende väckelserörelser som lever sida vid sida med expansiva karismatiska rörelser.

Det märkliga är att när pingströrelsen kom var vi inte rädda att haka på en amerikansk väckelserörelse och följa en amerikansk teolog -- Charles Durham -- och hans församlingsteologi. Vi accepterade Fox Parhams syn på andedopet (tungotalet som tecken), även han från USA och vi accepterade trestegsteorin I andedopet, dvs. först frälsning, sedan rening och slutligen andedop. Också den från USA.

Nu vibrerar en karismatisk väckelse och har en explosiv utveckling. Många är de rörelser som förstår att det är Gud som talar. Men på samma sätt som vi förkastade Latter Rainrörelsen i slutet av 1940-talet, och praktiskt taget ställde oss vid sidan av den karismatiska väckelsen, så kommer den världsväckelse som nu pågår att gå förbi Sverige medan vi fortfarande undrar varför våra medlemssiffror går neråt.

"Tala Herre och lär oss höra din röst."

________________________________________ Page Up ____________________________________

© 2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.