FÖRÄNDRINGSPROCESSEN

FÖRÄNDRINGSPROCESSEN. . . XX

Förändringsprocesser inom Pingströrelsen

Svensk pingströrelse genomgår nu den största omdaningen i dess historia. Dagengruppen, missionen, och kvinnans nya ledarroll är bara några av de områden som genomgår en markant förändringsprocess. Lägger man sedan till en eventuellt ny strukturförvandling av den svenska pingströrelsen, vårt eventuella inträde i SKR och den framtagningen av den nya teologiska utbildningen förstår man vidden av den process som nu är på gång.

Ett eventuellt kommande förändringförslag av PR`s struktur innebär troligtvis ett ingrepp på den församlingssyn vi omhuldat i många år. Nu vet ingen hur ett organisationsförslag kommer att se ut, och det är inte min avsikt att spekulera, men att vi får se långtgående förändringar inom de närmaste tio åren är jag övertygad om. Det är bara att se på vad har hänt med kvinnans tjänst sedan den togs upp på Nyhem 1986 eller Dagen-gruppens desintegrering under de senaste åren.

Vårt framtida inträde i SKR kommer att sätta PR inför ett gigantiskt teologiskt prov. Det innebär att våra representanter i SKR bör vara teologiskt bevandrade i den pentekostala teologin och traditionen så att de kan stå för ett teologiskt alternativ i de ekumeniska samtalen. Genom vårt ev, medlemsskap i SKR får vi en möjlighet att pröva vår egen identitet och roll i den stora kristenheten, samt lyfta fram den karismatiska rörelsens inneboende dynamik och plats i den internationella teologin.

Vårt inträde i SKR kommer förmodligen att leda till vi visar en större tolerans i vår dopsyn, speciellt när det gäller inställningen till dopet i andra kristna miljöer. Detta sker samtidigt som sakramentala tongångar inom pingst blir mer och mer vanliga. Den symboliska och bekännelseinriktade synen på dopet kompletteras numera med påstående om Guds påtagliga närvaro och handling i samband med dopceremonin. Hur Gud handlar i dopgraven råder det däremot delade meningar om. Vi märker mer och mer hur ett synergistiskt----Gud och människan handlar i dopet---- tankesätt tränger sig in i vår dopsyn. Samma sak gäller också nattvarden där symbolerna, brödet och vinet får en alltmer konkret innebörd av Jesu-närvaro. En nyorientering i vår syn på dopet bort från zwinglianismen verkar vara på väg, även om den fortfarande inte har antagit en fastare form.

Det här som nu händer inom PR inträffar samtidigt med en generationsväxling. Det uppväxande släktet är mindre benäget att föra vidare det arv som förvaltats under årtionden. Det tycks som om det yngre gardet har en tendens att sudda ut gränser för att bereda möjlighet för en kommande ekumenisk gemenskap. Det är numera inte lika enkelt att övertyga ungdomarna om den svenska pingstväckelsens unika ställning i kristenheten. Det är förståeligt eftersom allt flera rörelser har tagit över vårt favoritområde: Andens verk och gåvor. Vi är inte ensamma längre om den undervisningen, om det till äventyrs var någon som trodde det. Den logiska frågan blir då: vad blir svensk pingströrelses framtida roll blir inom kristenheten? Det är en viktig identitetsfråga som vi måste svara på i fortsättningen. För det är endast utifrån det svaret som vi kan skapa en långiktig handlingsplan inom ramen för vår kristna gemenskap.

Min bestämda uppfattning är att skall svensk pingströrelse fortsätta som en levande och unik väckelserörelse krävs ledare med profetisk insikt och teologisk kunnighet. Postmodernistiska tongångar skapar idag teologisk flummighet och en överdos av subjektiva och pragmatiska åsikter. De hotar även mycket av det vi trott på och kämpat för. Pingströrelsens Teologiska Seminarium kommer verkligen i rätt tid och kan bli en inspiration för karismatisk och evangelikal teologi

Ovannämnda förändringar sker inte i ett internationellt vakuum. Stora svängningar försiggår nu även inom pingstgrupper som ex Assemblies of God i Australien, vilka i maj i år väntas besluta om namnändring, stora administrativa förändringar och troligtvis även läromässiga justeringar. Vad är det som driver dem till nämnda förändringar? Enligt vissa uppgifter är det den karismatiska väckelsen och Pensacola-förnyelsen som fått A-G i Australien att ett sådant radikalt beslut.

En till PR i Sverige närstående systerorganisation, Fellowship of Christian Assemblies i USA, som hela tiden varit en ivrig försvarare av den fria församlingsmodellen, utreder för närvarande en organisationsmodell efter baptistiskt mönster. Ett förslag kommer att läggas fram i år under en konferens i Seattle, vilket innebär (om det antas) att FCA kommer att hållas samman genom en lös organisation med minimal administration. Vi skall då komma ihåg att FCA har varit en genuinare kongregationalistisk rörelse än svenska PR, genom att de saknat gemensamma företag som till viss del har agerat i stället för de fria församlingarna.

Inom A-G i USA har man i olika omgångar sett över sin teologi och samfundsstruktur för att anpassa den till rådande förhållanden. Striderna under de första åren omkring så viktiga frågor som dopet, treenigheten, helgelsen och Andens dop, höll på att slå sönder rörelsen och praktiskt taget tvingande fram en kortare trosbekännelse. I svenska PR, med en inbyggd rädsla för fastlåsta läroformuleringar, kan det te sig överflödigt med sexton "fundamentals," som A-G har.. En av de mer omdiskuterade doktrinerna inom den amerikanska pingströrelsen, har varit eskatologin och pretribulationismen. Tillkommen som ett resultat av darbyismens och helgelserörelsens inflytande på amerikanskt kyrkoliv i slutet av 1800-talet, blev den upptagen bland "fundamentals"och har under hela tiden varit viktig för att bl. a. testa A-G ledare och se huruvida de är "sant" bibeltrogna och genuina pingstvänner.

När A-G gick med i den evangeliska alliansen NAE 1943 betydde det också att en justering tvingades fram av bibelsynen. Här står inte evangelikal i första hand för öppenhet, utan mer som ett uttryck för premillenialistisk trångsynthet. Bibelsynen tog en mer "fundamentalistisk" utformning och konservatismen inom A-G fick ny fart. Detta gör att man har svårt att helt skriva under på den bibelsyn som Lausanne-gruppen accepterat. Den är ju en kompromiss som kommit till för att kunna samla flera olika evangelikala riktningar i en skrivelse.

Har vi något att lära av den amerikanska pingstväckelsen och dess organisatoriska struktur. Det är något jag skall ta upp i en kommande artikel då vi skall jämföra den rena kongregationalismen och A-G som är en blandning av kongregationalistiska och presbyterianska strukturer. Idéén bakom den mixen var helt enkelt att makten i rörelsen skulle fördelas lika mellan ledarskapet och lekmännen. Har det skett? Knappast. A-G är idag en rörelse som helt kontrolleras av "prästerskapet" och där lekmännen ej har något forum vid sidan av den lokala församlingen, där man kan diskutera sina frågor.

Är slutna föreståndarträffar ett begynnande tecken på att "maktbalansen" rör sig uppåt. Eller skall det bara ses som något tillfälligt? Utan att överdriva frågan är jag rädd för att en en förskjutning av "maktbalansen" uppåt kan driva rörelsen in i en situation som till viss del liknar A-G. Det bör vi undvika. Låt oss se till att teokrati och demokrati hålls i balans.

________________________________________ Page Up ______________________________________________