Pingstteologi i fara
Det är märkligt hur fort en väckelserörelse kan förändras. För bara ett 15-tal år sedan hade åtminstone de medelstora och större församlingarna kontinuerliga väckelsemöten. Men så hände det. Några menade att det går inte att samla folk till väckelsemöten längre. Folk kommer inte, sägs det. Vi slutar med kvällsmötena, var det någon som sa. Låt oss be istället, sa en annan. Nej, vi behöver satsa på familjerna, sa en tredje. Plötsligt var lavinen i rörelse och förändringarna skedde med stor hastighet. Bibelstudierna blev färre. Bönedagar, blev bönetimmar, medan evangelistveckor slutade med att bli en evangelistdag.
Nu skulle allt pressas in på förmiddagens möten. Gudstjänsterna blev "aktivitetstrånga." Eftersom det inte fanns plats för hur många aktiviteter som helst betydde det att det blev färre tillfällen för de olika sång- och aktivitetsgrupperna. En ny lovsångsstil försökte hålla liv i gudstjänsterna medan väckelsepredikningar för "syndare" sparades till LP-mötena.
Under den här perioden ökade skillnaderna mellan de yngre och äldre radikalt. Musikstilarna skapade många gånger oöverkomliga murar. Den extrema uppdelning mellan generationerna vi sett hända i de äldre samfunden, och som många av oss kritiserat, hade kommit för att stanna inom PR. "Dunka, dunka" blev ett nytt modeord från kritkerna till den höga ljudvolymen.
Fyrtiotalisterna å sin sida, var för mycket upptagna av sin karriär för att märka att något höll på att hända. Indifferens och materialism kännetecknade stora delar av en åldersgrupp, som man kan kalla den förlorade generationen.
Under den här tiden genomgår pingströrelsen (PR) en omfattande förändring teologiskt. Kvinnorna får bli både äldste och föreståndare. Uppsatser och avhandlingar skrivs till försvar för våra systrar. Pingströrelsens villighet till ekumenik ökade. Ö-89 i Örebro och observatörsskapet i SKR är bara två händelser bland flera.
Inom dogmatiken märks stora svängningar. Även om det bara är dova mullranden i horisonten kan man märka hur nytänkare vill förändra väsentliga delar av vår troslära. Nyhemsveckan gav tydliga besked på spretigheten i våra trosuppfattningar. Tron på den samfundsfria församlingen fick sig en dödlig knuff. Vår dopsyn naggas mer och mer i kanten. Vissa församlingar har redan markerat att man tar in medlemmar utan dopkrav. Sakramentala tongångar hörs både vid dopförrättningar och nattvardsgångar.
Eskatologin har förändrats de senaste åren. Jesu tillkommelse är inte längre ett "hett" ämne. Vad som händer bortom tid och rum tolkas olika. Helvetesläran ifrågasätts av en del. Numera skräms ingen in i himlen och det är nog bra. Men det värsta är att det är inte många som skräms undan förtappelsen heller. Lagom är bäst, kan det tyckas. Ja, mycket mer kunde skrivas om dogmatikproblem inom rörelsen.
De senaste femton åren har skakat PR ´s gemensamma företag i grundvalarna, delar har helt försvunnit. PR framstår nu endast som en blek kopia i jämförelse med storhetstiden under sjuttiotalet. Den här nedskärningen går parallellt med aktivitetsnedskärningen i våra församlingar och på missionsfältet. Antalet missionärer har mer än halverats och de gamla missionsfälten överges till förmån för nya i en alldeles för snabb och okontrollerad takt.
Min uppgift är inte att vara alltför kritisk. Men min fråga är: vad lämnar vi efter oss till den generation av ungdomar som förundrade ser på vad som händer? Pessimism, ökad institutionalisering, en dogmatik i trasor och en trosförvirring som bara sprider sig. I stället för att vara fullt upptagna med själavinnande idééer och arbete för församlingsplantering och tillväxt, låter vi oss lura oss att hamna i en institutionell rävsax. Alltför mycket tid skall ges till att diskutera strukturer i stället för att satsa alla krafter till att vända de nedåtgående trenderna. Men jag är rädd för att lavinen kommer att fortsätta att rulla, för krismedvetandet har inte nått brytpunkten än. Det kan vara långt dit.
_______________________________________ Page Up _____________________________________
©
2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.