NY STRUKTUR XX
Ny struktur löser inte pingströrelsens kris
Först beklagar jag att man av någon anledning missförstått vad jag säger om kvinnans roll i pingströrelsen i min artikel den 27 juni. Personligen har jag ju agerat till förmån för kvinnan och själv skrivit en avhandling till stöd för hennes tjänst i församlingarna.
När det gäller artikeln i sin helhet så ska innehållet ses som ett konstaterande av en utveckling, utan att jag för den skull tar ställning för eller emot allt det jag beskriver. Jag vill betona att man inte kan fortsätta att nagga teologin (som naturligtvis är en värdemätare på vår tro) för mycket i kanten utan att identitetskrisen tilltar.
Om tonen var lite negativ i min förra artikel var enda avsikten att få folk att vakna inför den krissituation vi genomlever. Förresten, var det inte en starkare krismedvetenhet man efterlyste på Nyhem? Tyvärr får väl en del av oss ta den kritik det innebär att skriva den här typen av artiklar.
Till Sven-Gunnar Hultman, som den 4 juli bemötte min artikel, vill jag säga: Pingströrelsens utveckling på det andliga området är av en sådan allvarlig art, att vi borde lägga all kraft på att hitta lösningar på viktigare frågor än att skapa ett samfund som i slutändan kan splittra, orsaka problem och framför allt gör att vi förlorar både kraft och tempo.
Därmed inte sagt att man lokalt ute i församlingar inte jobbar på att vända den andliga krisen. Alpha-grupperna är ett mycket bra initiativ. Men orsaken till förändringarna är djupare än den tidsbrist som uppstått på grund av konkurrens utifrån samhället. Vad vi behöver är den karismatiska hänförelse och övertygelse som tidigare kännetecknat pingströrelsen. Då tappar nog samfundsfrågan attraktionskraft.
För att visa på allvaret i vår specifika situation sa en svensk karismatisk teolog till mig helt nyligen, att pingströrelsen i Sverige inte är intressant längre som teologiskt alternativ. "Vi vänder oss till andra karismatiska rörelser för att hämta impulser och inspiration", sa teologen.
Det är den bistra sanningen, vare sig vi gillar det eller inte. Vi är mitt uppe i en teologisk och andlig jättekris. Här måste vi alla vara med och ta ansvar och erkänna att vi misslyckats.
Jag framförde för ett år sedan i en artikelserie åsikter till förmån för en stramare struktur inom pingströrelsen, detta med anledning av den spretighet som råder. Därmed inte sagt att jag gillade mitt eget förslag, men då såg jag inget annat alternativ, för pingströrelsen bars inte längre upp av församlingar som levde i en karismatisk förnyelse. Gåvor och tjänster förde och för en tynande tillvaro, många gånger ute i periferin.
I min forskning omkring pentekostal församlingssyn har jag mer och mer märkt farorna med en organiserad samfundsstruktur. Assemblies of God är ett tydligt exempel där spänningarna mellan individualism och kollektivism ökar, och där trängseln mellan "profetism" och "prästerskap" tenderar att tillta. Situationen i många pentekostala samfund klarnade när jag skrev en uppsats om strukturförändringarna som omfattade de första tjugo åren av Assemblies of God''s verksamhet. Den säger allt.
Men det som definitivt fick mig att inse problemet med en eventuell samfundsstruktur på hemmaplan var när jag såg hur två av våra mer kända bröder, Larseric Janson och Sverre Larsson, blev bemötta bara för att de vågat yttra sig i samfundsfrågan. Och det blev ju inte bättre när Hans-Göran Björk rent av förolämpades för sina åsikter, trots att det var en av de kanske bättre artiklarna i frågan.
En sak till, tystnaden på Nyhem talar sitt tydliga språk. Väldigt få medlemmar är intresserade av samfundsprocessen. Av frågorna att döma låg intresset snarare hos krisen på det andliga området och det andlig livet, och inte i döda former.
Min och mångas fråga är: Varför presenterades inte avvikande åsikter samtidigt med grundförslaget på Nyhemsveckan och Lapplandsveckan? Det skulle ha skapat mer respekt för initiativtagarna och en naturlig debatt. För vad skulle man samtala om?
NILS-OLOV NILSSON
_________________________________________ Page Up _____________________________________________________
©
2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.