VAR KOMMER DE MORALISKA NORMERNA IFRÅN

VAR KOMMER DE MORALISKA NORMERNA IFRÅN **

Var kommer de moraliska normerna ifrån

När man behandlar etiska problem uppkommer ofta frågan huruvida man kan tala om rätt och orätt. Finns det överhuvudtaget något som kan kallas objektiv etisk norm eller sanning? Nej, menar den postmoderna människan, man borde i stället tala om lämpligt eller olämpligt.

Att vi hamnat i de här frågeställningarna beror helt enkelt på att man har avskaffat orden absolut sanning. Varje människa är sin egen sanning och referenspunkt. Därmed förändras ju sanningen från tid till tid, människa till människa och kultur till kultur.

Men då frågar man ju sig följande: om alla skapar sina egna normer varifrån har människan då ärvt moralbegreppet? Bibeln ger ett tydligt svar på den här frågan: människan är nämligen skapad till Guds avbild och bär evigheten i sitt inre. Vad som inte överensstämmer med Guds väsen är alltså destruktivt och farligt för människans andliga välfärd.

Men ingen skall tro att det endast är en kristne som förstår att sortera i hennes inre tankar och välja det moraliskt korrekta. Även de oupplysta hedningarna som inte känner den levande Guden följer vissa moraliska normer. Det visar alltså att den bild vi bär av Gud i våra hjärtan kan vara mer eller mindre suddig, men den finns där och bidrager till att skapa våra moralbegrepp.

Det intressanta är ju att alla världsreligioner, som grund för sina etiska värderingar åberopar de gudomliga makternas krav. Människornas egna subjektiva bedömningar räcker alltså inte till. Men egendomligt nog så följer inte gudarna sina egna normer. Och eftersom de flesta religioner är polyteistiska till sin natur, strider olika normer mot varandra. Detta gör ju att dessa inte heller är etiska till sin natur.

Frågan är alltså om alltså gudarna själva inte kan enas om normerna, utan själva struntar i dem, hur går det då för de människor som tillber dessa?

Bibeln står i skarp kontrast till polyteismens moraliska virrvarr. Den är etisk i sin karaktär. Fundamentet i GT är Torah, som judarna var oerhört stolta över. Den är ju egentligen en lära om livet, skriven av livets furste. Medan den övriga världen befann sig i ett moraliskt mörker hade judarna i Torah en fyrbåk, ett mäktigt ljus som vägledde dem genom de svåra andliga och moraliska passagerna.

Torahns fundament är att det finns endast en Gud, som också är världens skapare. Han agerar i enlighet med sin natur: Han erbjuder nåd och förlåtelse för alla syndare. Han visar ömhet och omsorg om sin skapelse. Tidigt förstod judarna att deras Gud var annorlunda än de hedniska gudarna, han var nämligen helig, dvs. han agerade alltid utifrån absoluta, oföränderliga principer, utifrån en total avskildhet från synden. Han kom aldrig någonsin i konflikt med sig själv eller det han tidigare sagt och gjort.

De tio budorden som återfinns i GT är alltså inte en samlad visdom från nomadfolken som bodde i Kanaans land.. . Snarare är det så att de återspeglar Guds sanna väsen och skillnaden mellan Torah, de orientaliska religionerna och den grekiska filosofin och mytologin, är inte frågan om grad utan om art. Skillnaden går tillbaka till dess ursprung, Gud, jordens och universums skapare och herre.

Bibelns Guds sanna ord till människan

Bibeln har i modern tid blivit synnerligen omdiskuterad. Man frågar sig numera även i vissa kristna kretsar om den är Guds ord eller bara innehåller den, eller är en blandning av båda? Vissa människor menar att Bibeln skall jämställas med andra religiösa alster och även bedömas utifrån samma kriterier. De etiska uttalanden vi finner i den skull alltså inte vara mer bindande än dem vi finner i buddistisk eller hinduistisk religiös litteratur.

En annan grupp hävdar att bibeln innehåller mänskliga vittnesbörd och en tolkning av Guds handlande med människan. Det betyder att den endast innehåller allmänna principer som kan härledas från Gud.

Slutligen har vi den grupp som menar att bibeln ÄR Guds självuppenbarelse genom; först och främst Guds handlande genom det judiska folket, men även genom församlingen.

Men vilka bevis kan anföras för att visa att bibelns Gud är den verkliga guden och att hans etiska krav är sanna och giltiga för alla tider. John N. Oswalt, professor i GT vid Asbury Theological Seminary menar att "det främsta beviset ligger i den tydliga världsåskådning som Bibeln har. Som helhet är denna världsåskådning häpnadsväckande unik." Visserligen menar han att det finns vissa likheter med den världsåskådning som man hittat hos en del av de judiska grannfolken, men de är endast ytliga.

Vad är det då som gör den bibliska världsåskådningen så unik? Jo, säger professor Oswalt, Gud är en, utomvärldslig, icke skapad, könlös och personlig Gud. Han kan därför inte avbildas på ett sätt som förbinder honom med naturen. Han kan inte styras men längtar efter att leva i kontakt med de människor som möter honom i personlig tro, tillit och lydnad.

I denna världsåskådning är inte människans problem (som i de hedniska religionerna) kaos och otrygghet, utan främlingskap. Man har vänt sig bort från Gud och därmed skadats i sitt förstånd, sina känslor och sin vilja. Människan mellan naturen och människan får inte glömmas bort.

Enligt den bibliska modellen är inte verkligheten en cyklisk upprepning, ett ständigt kommande tillbaka till ursprunget, utan utvecklingen är linjär, och går från "löfte till fullbordan". Det finns en måslättning bakom det som sker. Därmed finner Guds ord en särskild mening bakom det som inte upprepas, i det som är unikt. Individuella skillnader (så inte i den hedniska religionen) tecknas ned och ges betydelse.

Den här världsåskådningen utesluter fatalism, motsägande, föränderliga etiska värderingar. Den uppenbarar Guds absoluta normer, speciellt anpassade för att leda människorna genom det här jordelivet och mot evigheten, där tiden upphör. Guds etik förutsätter en vandel som överensstämmer med det Gud har uppenbarat i sitt ord. Kärlek, heder, rättvisa och trohet är inget som man kan tumma på eller byta ut. Dessa beskriver nämligen Guds karaktär.

Bibeln har svaren på livets svåra moralfrågor

Bibeln är en märklig bok. Den rör vid ämnen som är oerhört aktuella år 2002. I vissa fall tycks det som om det Paulus och Jesus skriver vore hämtat ur en modern bok i etik. Undervisningen omspänner så stora områden.

Det är sant att den inte har direkta svar på alla etiska problem, men genom deduktion och användningen av eviga etiska principer, ger oss bibeln, om än indirekt, svar på livets svåra problem. En sådan fråga är abortfrågan, där vår attityd härleds från bibelns syn på människans eviga värde.

När det gäller ex. äktenskapsbrott och homosexualitet är saken annorlunda. Bibeln innehåller mängder med klara uttalanden och anspelningar om att dessa båda är fel och hör inte hemma i en kristen relation.

Men kritiken från relativister eller liberalteologer kommer omedelbart: de etiska normerna härstammar från en överdriven betoning av gamla Testamentets åsikter. För Nya Testamentet har ingen annan regel än kärleksregeln. Allt som sker i kärlekens namn måste vara rätt. Tyvärr är det en förvridning av det NT undervisar om. För NT betonar at lydnaden mot Guds ord måste ske av kärlek till Gud och människor. Därför upphävs inte GT:s etiska normer och moralbegrepp. Vad den däremot gör är att avslöja den fariseiska inställningen i hur man betraktade Guds bud.

NT framhåller alltså att en yttre lydnad utan motsvarande kärlek till Gud som skapat budorden, bidrar bara till att skapa fariseiska människor med stenhjärtan. Låt oss i stället lyssna till vad Gud säger genom Mose i 5 Mos. 6:5: "Älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft." Det är utifrån en sådan personlig gudsrelation, där ordet inkarneras och blir grunden för vår livsstil, som vi skall förstå Guds totala motstånd mot den moderna, förvridna livsstilen, där inga regler gäller och där alla har rätt att vara sin egen domare.

Nils-Olov Nilsson
Missionär, Teol. Dr.
_________________________________________ Page Up _______________________________________