Missionen och misionären

Missionen och misionären X

Missionen och missionären i vågskålen

Den kristna församlingen genomgår just nu stora förändringar. I vårt land sker viktiga samtal över översamfundsgränserna vilka inom loppet av några år kommer att medföra ändringar på basplanet. Vi måste förbereda oss på en framtid då svängningar och förändringar hör till vardagen. Även inom områden som för oss har varit "heliga."

En av de viktiga framtidsfrågorna är otvivelaktigt evangelisations - och missionsfrågorna, som om de inte får en rätt behandling, kommer att orsaka pingstförsamlingarna en obalans i grunden både på hemmafronten och i missionsländerna. Vad menar jag med detta? Jag skall försöka utveckla det på de följande raderna.

Vi har under lång tid sett hur missionärsantalet minskar och det är nu nere på drygt hälften av det var för ett tjugotal år sedan då vi räknade med mer än 800 missionärer. Orsaken är både ekonomiska som strukturella. Vissa länder har minskat sina missionsinsatser på grund av politiska förändringar. Ett exempel på ett sådant land är Indien.

Återigen andra länder har sett sina missionärer försvinna på grund av att situationen i församlingarna har förändrats så att det ej finns samma behov av ett viss slags missionärer som till exempel de rent evangeliserande, där de nationella församlingarna har tagit över helt. Eller ren social mission där "stora institutioner" blivit för dyra och omfattande, varför missionärerna har blivit överflödiga och kallats hem.

En tredje orsak till ett minskat antal missionärer är den "fördyrade missionen." Man menar att vi kan inte upprätthålla lika många missionärer, speciellt när det gäller de predikande och undervisande missionärer, eftersom församlingarna tvingas stå för hela eller merparten av dessa underhåll. Här finn ingen plats för voluntärsbidrag.

En fjärde orsak för omställningar inom missionen I vår rörelse är ändrade visioner. Dessa kan var orsakade av att en lång missionsinsats, kanske på 50-60 år på ett visst fält bryts och nu vill man gå vidare.

Det kan tyckas att alla dessa bakomliggande motiv till ändringar är lika riktiga och det är de säkert I många fall. Vad jag är rädd för är att det i dag sker förändringar på olika fält som I förlängningen kommer att skada det vi en gång byggt upp. Låt mig förklara utifrån vissa frågor som jag menar att vi måste ställa oss.

1.- Vad driver oss till att minska ned antalet missionärer på ett visst fält? Det finns naturligtvis fullt rationella förklaringar till varför många ändrar missionspolicy på ett fält. Men jag undrar om inte euforin omkring Östeuropa och de muslimska länderna gör att vi alltför snabbt lämnar låt oss säga Afrika och Sydamerika bara för att det är mer "spännande" med mission i Öst. Det finns pingstförsamlingar som nu lämnar sina missionsåtaganden I Sydamerika med en hastighet och med en brist på vision som förvånar mig.Jag tillhör dem som med glädje röstat för större insatser för Öst, eftersom behoven är så stora. Men vi får inte låta oss drivas av mindre motiv än en gudainspirerad vision för ett nytt fält. Endast ett "makedoniskt rop på hjälp" kombinerat med insikt och andlig känslighet får driva oss att säga upp missionärer som det nu görs på visst håll.

2. Vilken roll har missionären på fältet i förändringsprocessen? Är han överhuvudtaget med i diskussionerna och samtalen. Tar vi vara på den erfarenhetsresurs som finns lagrad hos en person med 10-30 års erfarenhet inom ett visst land? Jag vet att I vissa församlingar ändrar man fält och missionsinriktning utan att missionärerna i fråga är med i den oerhört viktiga processen. Är det måhända bara församlingen som bär på visionen för ett fält? Är det inte så att det ibland är församlingen som har en vision för ett fält och ber till Gud om missionärer för det speciella området, tills man finner en missionär vars vision överensstämmer med församlingens. I andra fall går församlingen in i ett nytt fält helt beroende på missionärens känsla eller vision för det fältet. Missionärens vision blir i det senare här fallet även församlingens. Men i båda fallen är missionären en integrerad del av visionen. Därför, om ingrepp skall göras på ett fält bör ju missionärerna på fältet få delge församlingarna sina åsikter, innan processen är i full gång.

Vad händer nu på våra "gamla" missionsfält? Jag är rädd för att i den förändringsvind som nu blåser kommer många missionärer I kläm. Många av dessa har lovat Gud att satsa sina liv för det fält Gud visat honom/henne. Man har gjort stora uppoffringar för att kunna förverkliga sin vision, som man även menar är Guds. Man kan inte mitt uppe i en missionsperiod bara ""avskeda"" misionärer utan att först noga diskuterat igenom förändringar på resp. fält, samtidigt som man erbjuder misionären ändrade arbetsförhållanden. Visst skall vi kunna göra omändringar på fält men det måste gå gudfruktigt tillväga.

Att bli missionär idag är för ett större antal än förr en fråga om en eller två perioder, medan åtskilliga fortfarande håller fast vid sitt löfte om en livslång tjänst. Är det inte så pastorerna ser på sin kallelse? Därmed inte sagt att det är fel med att vara missionär eller pastor för kortare intervaller. Men vi måste vara rädda om dem som offrat sina liv för Herren och inte kan tänka sig att gå tillbaka till den punkt då de offrade allt. Vad skall de gå tillbaka till?

3. Vad gör vi med det som blir "kvar" när vi lämnat fältet? Vilka är våra planer för framtiden, eller menar vi kanske att det är kontaktförsamlingarnas sak att ordna med det, eller kanske är det PMU ´s sak, eller rent av IBRA ´s sak?

Låt mig peka på Sydamerika (det kunde även vara Afrika), där stora förändringar äger rum. Vissa församlingar lämnar Sydamerika "hals äver huvud" för att starta nytt någon annanstans. Vad blev kvar av den vision som pionjärerna bar på? Det är sant att inriktningen på vår mission kan justeras och man kan till och med lämna ett fält för ett annat. Men det måste ske under ordnade former. Mission behövs absolut i Sydamerika men den bör syssla med det som är mest akut just nu, nämligen ledarträning. Det finns siffror som visar att ungefär 200,000 ledare i Sydamerika saknar nödvändig träning och grundläggande kunsskaper. Vi måste vara med och fylla dessa behov.

Idag satsar stora missionsorganisationer på Sydamerika och inom vissa områden mer än någonsin. Den kanandensiska pingströrelsen och även the Assemblies of God har en medveten strategi för ledarträning I Sydamerika. Vi måste vara kvar på områden dår vi fortfarande behövs. Ledarträning är ett sådant område. Där behövs insatserna förstärkas. Utan ledare skakar Guds verk i grunden.

____________________________________________ Page Up __________________________________________