MAJORITET...

MAJORITET... XX

Majoritet för Riksföreningen

Så har man då lyckats få majoritet för förslaget om Riksföreningen, Pingst-Fria Församlingar i Samverkan. Det är åtminstone det intryck man får då man läser en nyhetsartikel i Nya Dagen. Det skulle därmed vara fritt fram för Referensgruppen att slutföra det uppdrag man fått, nämligen att i slutet av april lägga fram ett korrigerat slutförslag som församlingarna skall ta ställning till under sommaren och hösten då särskild röstning kommer att genomföras. Genom att svara ja på det förslaget samlas Pingströrelsens församlingar därmed under ett enda tak. Även om samfundsregistreringen får vänta till senare har PR lämnat den väg som våra pionjärer värnade om och som är den väg de flesta karismatiska församlingar anammar, friheten i alla beslut.

Men nu händer det märkliga att när man synar den sk majoriteten "under skinnet" är det ett tveksamt majoritetsförslag. Av de ung. 480 församlingar som pingströrelsen nu har, hade endast 144 församlingar svarat skriftligt. Det är den information som finns på nätet och som kommer från trovärdigt håll. Det omfattar ju remissvaren endast en tredjedel av församlingarna. I rimlighetens namn borde det tända en varningslampa för referensgruppen. Men det verkar inte så. Nu finns det olika majoriteter i den här märkliga additionen. Klarar man inte av att summera en majoritet av pingstförsamlingarna finns det ju ändå en chans att de 144 församlingarna representerar majoriteten pingstvänner i Sverige. Och det är det som hänt. Dessa skall enligt den information jag fått representera 60.000 medlemmar.

Men då kommer ju frågan automatiskt: Varför har 340 mindre församlingar inte svarat på det upprop som förekommit? Skall det tolkas som en reservation mot förslagets utformning? Eller avvaktar man för att se hur de övriga församlingarna reagerar? OM man sätter ihop den tydliga reservation som de mindre församlingarna visat mot förslaget och den stora tveksamhet som resultatet av PU ´s ungdomsenkät visar, då blir situationen än virrigare.

Men för att säkerställa en majoritet väljer man att ringa upp en hel del av de församlingar som inte svarat. Frågan är ju då hur skall de svar bedömas där församlingarna inte tagit något beslut. Vem kan då tala för församlingens inställning? Blir styrelsens svar avgörande?

Personligen menar jag och många med mig att sättet man nu går fram skadar hela processen. Man gör intrycket av att man har majoritet då situationen i stället är tvärtom. Det finns en ganska olustig mörkläggning i den här frågan som bara bidrar till att skapa tvivel, när man i stället borde gå fram med öppna kort. Dessutom representerar inte de 144 församlingarna 60.000 röster. På sin höjd har 6000 deltagit om man räknar med ett genomsnitt på tio procent av medlemmarna per församling. I de riktigt stora församlingarna har endast 3-5 procent deltagit.

Personligen menar jag att den här frågan är så allvarlig att den under inga förhållanden får dribblas bort eller drivas med dåliga kunskaper i elementär matematik. Egentligen borde alla medlemmarna i våra församlingar ställas inför fakta och motiveras att rösta. För att ändra på en så viktig teologisk lära som den fria församlingen (på alla områden) fordrar den dessutom en teologisk genomarbetning. Men den har man (av rädsla eller taktik) valt att avstå från.

Bröder i referensgruppen, var vänliga och träd fram och offentliggör antalet remissvar och antalet församlingar som kontaktats per telefon. Det är ett minikrav från oss som deltar i debatten och har en avvikande syn på ert förslag. Jag riktar mig därvid först och främst till Sten-Gunnar Hedin och Jack-Tommy Ardenfors.

Vi väntar på svar

__________________________________________ Page Up ______________________________________