KYRKOHISTORIEN

KYRKOHISTORIEN **

Kyrkohistorien

Den patristiska tiden omfattas av 450 år.

När apostlarna alla hade dött fortsätter församlingens historia i vad man brukar kalla de apostoliska fäderna, kyrkofäderna och antignostiska fäderna. Ett annat namn är den patristiska tiden, av pater som betyder fader.

Under den här tiden visade dessa kyrkofäder en mycket ambivalent hållning till kvinnan. De erkände kvinnans förmåga att ta emot frälsning; att de kunde utrustas med andliga gåvor; de erkände även att de kunde ha en viss teologisk insikt, och i undantagsfall även teologisk sakkunskap.

Kyrkofäderna stödde de kvinnor som valde att avhålla sig från sexuella relationer och föredrog att vara jungfrur eller förbli änkor. Samtidigt såg de kvinnorna som biologiskt och intellekt svaga och benägna till synd, villolärare, sexuellt provokativa. Det är värt att lägga märke till att dessa argument återkommer även i den moderna debatten på vissa håll.

Orsaken till kyrkofädernas hållning kan spåras till tre huvudkällor

(1) Kyrkofäderna var barn av sin egen kultur.

Under fjärde århundradet utövade Aristoteles och hans syn på kvinnan ett stort inflytande på kyrkofädernas kvinnosyn. Han menade bl a. att kvinnan av naturen var underordnad mannen. Även nyplatonister försökte betona mannen som överordnad kvinnan. Den romerska lagen hade ju i sin civilrättsliga del skrivit in kvinnans beroende av mannen.

Ambrosiaster (4 århundrade) sa följande:"Hur kan man påstå att kvinnan är skapad till Guds avbild när hon tydligt och klart skall vara mannen underdånig och hålla honom som herre. Hon har ju ingen egen rättighet."

(2) Kyrkofäderna hävdade med rätt att Mose skapelseberättelser är sanna och skall förstås som en enhet.

Men tyvärr byggde mannens överordnande på den andra berättelsen (1 Mos. 2) där kvinnans skapelse beskrivs som ett direkt ingrepp hos Adam. Man tog ett av av mannens revben men det kan inte ligga till grund för antagandet att kvinnan skulle vara mer benägen till att synda än mannen. (Se vårt studium av 1 Tim. 2:2ff.).

Ambrosius härledde det latinska ordet mulier (lat. kvinna) från mollitis mentis (sinnets slöhet, eller svaghet), medan han härledde det maskulina ordet vir - man - från animi virtus (själens styrka). Vi ser här hur man med alla medel tvingar kvinnan bort från den rättmätiga plats som tillkommer henne genom skapelsen. Flera hundra år senare fick ordet feminin sin patriarkaliska tolkning. Någon hävdade att det kom av orden fides minus, en med mindre eller lägre tro eller trossuppfattningar.

(3) En tredje orsak till kyrkofädernas negativa hållning var deras betoning på asketiska drag och avhållsamhet från sexuella relationer. Kyskheten var viktig. Det finns i detta ett uttryck för den grekiska negativia hållningen gentemot kroppen.

Man tolkade nämligen menstruationen och de övriga naturliga kvinnliga funktionerna som uttryck för förbannelsen som vilade över Eva som en konsekvens av syndafallet. Klosterverksamheten hittade också här sin inspiration, när de flydde ut i öknen bort från världen.och levde som eremiter. Klädseln var enkel och alla lustar undertrycktes med kraft.

Både Augustinus och Hieronymus var negativt inställda till sexualiteten. Idealet för Augustinus var barnafödande utan att kvinnan förlorade sin jungfrueliga ställning, precis som det var före syndafallet.

Det måste framhållas att det fanns kyrkofäder som hade en annan attityd till kvinnan som Klemens från Alexandria som trots att han propagerade för celibat betonade äktenskapets betydelse.

Institutionalismen har alltid varit ett hot för kvinnan

Diakontjänsten förändras

När det gäller kvinnans officiella status i församlingslivet kan sägas att allt eftersom makten kom att förskjutas till en enda person i församlingen (biskop) och i imperiet (påven), skedde samma sak med de mindre kyrkliga funktioner som diakontjänsten. Diakonerna blev mer och mer prästernas personliga assistenter och biträdde honom i finansiella, och liturgiska frågor. Under den här tiden upprättas regler för den apostoliska succesionen (sättet på hur biskopar och påvar utsågs) och biskoparna blev garanterna för den rena lärans utbredning och där biskoparna förmedlade auktoritet till efterföljarna.

Offerprästen och nattvarden

Under den här tiden fördjupades också betydelsen av Herrens nattvard och officiantens status blev viktig. Man tyckte sig se ett analogt förhållande mellan den judiska prästen (man) och kyrkans präster. Vid 200-talet finner vi hur de gamla beteckningarna för offerpräst (latin sacerdos och Grek. hiereus) blir allt vanligare.och samtidigt tränger det gammaltestamentliga begreppet om prästen som medlare mellan Gud och människor in i kyrkan. Det draget fanns ju hos judar och hedningar. Prästerna offrade i människornas ställe.

Vem som helst kan se hur kvinnans svängrum snabbt förminskades och hon fick mindre och mindre inflytande i kyrkan. Ytterligare ett argument infördes, nämligen att apostlarna var alla män. Enligt apostoliska kyrkoordningen från trehundratalet hävdar man att orsaken till varför kvinnan inte har rättighet att leda nattvardsfirandet berodde på att inga kvinnliga lärjungar deltog när den instiftades (!!).

Bakomliggande orsaker tillförändringen

När det gäller orsaken till varför kyrkofäderna tillfogade kvinnan sådana begränsningar kan man se två direkta orsaker.

(1) Missförstånd av paulinska texter i 1 Tim.2: 9ff. och 1 Kor. 14:34ff.

Man förbisåg texter som Gal. 3:28 som betonade rasernas och könens likställighet, kvinnans profettjänst och lika plats som mannen i Andens tidsålder samt friheten från lagens förbannelse.

(2) Kyrkans reaktion mot gnosticismen, där många kvinnor fick större möjlighet till tjänst.

Hos gnostikerna fick de döpa, driva ut andar, utöva ledarskap, samt undervisa. Därför riktade sig den ortodoxa kyrkan mot en sådan frihet hos kvinnan. Därmed kommer den sekulära grekiska synen på kvinnan och hennes plats i hemmet, innanför dörrarna.

Johannes Krysostomos, den kände vältalaren och predikanten, sa att mannen av naturen och utvald av Gud, hade hand om de offentliga sysslorna (ta politika) som marknadsplatsen, arméén och domstolsärenden; kvinnan å sin sida hade hand om de privata affärerna (ta íídiotika), som att väva, och ha hand om hemmet.

Men är det här bibelns bild? Nej, kvinnan hade även offentliga uppdrag, som att profetera (Apg. 2:19). Gåvan skulle utövas till församlingens uppbyggande, vilket betydde att den var offentlig. Se vidare sådana som Phoibe, Lydia etc.

KVINNAN I GREKISKA KYRKAN

Det bör nämnas om att kvinnan i de grekiska och syrianska kyrkorna hade tillgång till en officiell tjänst, nämligen diakonatet. Först användes det maskulina diáákonos men med tiden kom termen diakonissa att användas. Det verkar som om kvinnorna avskildes i själva helgedomen allt medan man lade händerna på henne bad om den helige Andes närvaro. De bekläddes med stola och presenterades med kalis i handen. Sådana som Klemens i Alexandria, Origenes och Basilius verkar alla ansett att kvinnan var en del av ledarskapet. I det syriska Didaskalia ombeds de kristna att ära och hedra de kvinnliga diakonerna.

Det är inte mycket vi känner till om den kvinnliga tjänsten i den grekiska kyrkan.

Men det verkar som om de vid sidan av besök av sjuka, och där man av vissa skäl inte kunde tillåta en man, där fungerade kvinnan. Hon var också behjälplig vid dop där man döpte genom nedsänkning och som inkluderade smörjelse, och påklädning. Men de fick inte döpa. Epiphanaius vägrade kvinnor att döpa med motiveringen att Jesus döptes ju inte av sin mamma.

Till slut försvann den kvinnliga diakontjänsten, de frivilliga jungfrurna och församlingsänkorna och dessa tjänster bereddes sedan plats i nunnetjänsten.

MEDELTIDEN

Under medeltiden bidrog utbildningen, ekonomin och vissa religiösa faktorer att hålla kvinnan tillbaka. Universiteten som dök upp här och var leddes av män, huvudsakligen från kyrkan. Kvinnans låga status försämrades alltmer genom krig, hungersnöd och pester. På flera olika områden i samhället var de underlagda förhållnings-regler. Kvinnorna var fortfarande männens ägodel.

Det finns undantag från den här regeln i kvinnor som heliga Birgitta, Hildegard, och Catherine från Siena, en mäktig kvinnlig ledare. Hennes Dialogo och andra skrifter skrevs för munkar och översattes till latin. Hon helgonförklarades mindre än hundra år efter sin död. Joan deArc avrättades 1431 som häxa. Många gånger avrättades kvinnor, anklagade för kontakter med demoniska krafter. Den offentliga förföljelsen av kvinnliga häxor fortsatte ända in på 1700-talet.

Även så kallade kätterska grupper som katarerna förföljdes hårt och skoningslöst. Hos dessa fick kvinnorna predika och vara sakramentsförvaltare.

Under den här tiden påtvingades kvinnans underkastelse i kraft av kyrkans hierarkiska och auktoritära struktur. Deras hållning påverkades även av filosofiska spekulationer, som "naturlagen" och "den naturliga skalan" vilken menade att kvinnan var född till att vara underordnad mannen.

Jag skall inte utveckla detta för mycket eftersom kvinnans situation förblev som vi förstått plågsam i ett samhälle påverkat av Aristoteles biologiska syn på kvinnan.

Gratian, en känd teolog på 1100-talet, sammanställde sitt berömda Decretum vilket senare skulle bilda grunden för den senare kanoniska lagen. De bestod av patristiska dokument, synodtexter, och påvliga dekret.

I den säger han följande: kvinnor kan inte antas som varken präster eller diakoner. Han förde även vidare tankar som att inte ens nunnorna fick ha något att göra med de heliga kärlen kläderna, och altarrökelsen. Hon fick ej heller döpa eller leda nattvarden. Hans "dekret" kom att ersätta tidigare lagsamlingar och fick avgörande betydelse för synen på kvinnan under medeltiden.

Han byggde sina argument på den s k "naturlagen" som hävdade att kvinnan är underställd männen och barnen sina föräldrar.

Han hävdade även att endast Adam var skapad till Guds avbild och var sålunda Guds ställföreträdare på jorden. Mannen är kvinnans huvud och hon måste skyla sitt huvud inför biskopen (som har tagit Jesu plats på jorden) ett tecken på hennes synd. Att änglarna i 1 Kor. 11 var en bild på biskoparna var en typisk medeltidstolkning,

En av orsakerna till varför Gratians dekret antogs så snabbt var att han citerade ett, som det senare visade sig falskt dekret från påven Soter, som ansåg att kvinnors hantering av de heliga kärlen var en pest som borde utrotas. Trots att detta dekret visat sig vara falskt används det oupphörligen som utgångspunkt för bedömningar på kvinnor i romersk-katolska kyrkan.

Men när Tomas av Aquinas, den kände teologen i katolska kyrkan "slår fast" i sitt väldiga teologiska verk Summa Theologiae att kvinnan nästan är en "lägre" varelse, i alla fall underlägsen mannen, då får det tyngd. Han säger: "Förmågan att tänka rationellt är starkare hos mannen än hos kvinnan". Detta är ju ett märkligt uttalande i ljuset av modern forskning där forskarna har bevisat att det är tvärtom.

Han säger vidare att kvinnan är underlägsen kvinnan på grund av hennes kroppsliga svaghet och andliga underlägsenhet.

Tomas Aquinas var med all säkerhet påverkad av den dåvarande kulturen, men också av Aristoteles syn på kvinnan. När han diskuterar kvinnans skapelse menar han att hon är ett resultat antingen av "en defekt hos den födande kraften, felaktighet i substansen (materialet ) eller av yttre influenser, som den fuktiga sydvinden, som vi har blivit undervisade om av Aristoteles."

Det kan vara intressant att veta att Duns Scotus (d. 1308)tog upp ett nytt argument för kvinnans ordination, men hejdade sig när han betänkte att hon inte fick handha de heliga kärlen (se Gratian ovan). För hon kunde ju inte raka sitt huvud p.g.a. Paulus undervisning i 1 Kor. 11 och han menade dessutom att Gal. 3:28 inte gällde kvinnans tjänst i församlingen, eftersom hon hade svagare intellekt eller förnuft, och "kvinnosubstansen" passade inte, eftersom hon är fysiskt svag.

Det kan vara på sin plats att påpeka att idag innehar kvinnan de platser hon inte fick på medeltiden, och hennes kropp är inte den svaga kropp som man anklagade henne för (hon lever längre än männen) och hennes intellekt är vassare än männens.

REFORMATIONEN

Man skulle ju kunna förvänta sig att kvinnan skulle få det bättre under reformationen eftersom det allmänna prästadömet kom att stå i centrum och individens plats i gudstjänsten förstärktes genom rättfärdiggörelsen och förkastandet av mässläran.

Luther hjälpte kvinnor att komma ut ur kloster dit de kommit mer eller mindre mot sin vilja. Även hans hustru hörde dit. Han förkastade medeltidens övertro på prästerskapets roll i gudstjänsten. Han stärkte betydelsen av äktenskapet i en tid då celibatet var heligast och äktenskapet bara kom på andra plats.

Han kämpade även för att flickorna skulle få utbildning. Även om det endast rörde sig om en timme om dagen, var Luthers förslag helt revolutionerande.

Trots dessa positiva signaler instämde han i den medeltida åsikten att kvinnan var underlägsen mannen. Han resonerade utifrån Evas delaktighet i syndafallet. På samma sätt som Aquinas menade han att kvinnorna var det fysiskt svagare könet, men även emotionellt och moraliskt svagare, de förledde männen till synd, varför de genom Guds lag var utestängda från både civil och religiös myndighetsutövning.

Vidare menade han att den helige Ande hade undantagit kvinnorna, barnen och oförmöget folk från att undervisa och predika. Han betonade mannens rätt att bestämma i äktenskapet och framhöll även kvinnans plats i hemmet och hennes modersroll. Han säger i ett kontroversiellt uttalande följande:"Precis som snigeln bär på sitt hem, skall kvinnan förbli i hemmet och sköta de åtaganden som tillhör hemmet, som en, vilken har fråntagits rätten att förvalta det som är utanför hemmet."

PURITANER OCH KVÄKARE 1600-TALET

När det gäller att försöka ge en summarisk beskrivning av kvinnan under 1600-talet vill jag nämna om två grupper som visade sig ha stor betydelse för kvinnan och hennes funktion i församlingen.

PURITANER

När det gäller puritanerna var de starka motståndare till all form av offentlig, kvinnlig verksamhet i den anglikanska kyrkan. En anglikansk präst, med anledning av kvinnans tjänst i kyrkan, menade att "det kunde gå för sig om hon hade en extraordinär kallelse därtill". Enligt en annan kyrkans man, en anglikansk författare, drog kvinnan ett löjets skimmer över prästyrket, eftersom deras medverkan ledde till förakt för yrket.

Men med tanke på vad jag sagt, kan man fråga sig varför jag tar upp puritanerna som ett positivt inflytande för kvinnans frigörelse?

Jo, för även om kvinnorna inte tilläts medverka i gudstjänsterna genom predikan eller andra viktigare aktiviteter, var de inte uteslutna från det puritanska religiösa livet. Margo Todd skrev: "Puritanernas syn på kvinnan tog sig uttryck i deras äktenskapliga förhållande."

Historikerna har dragit slutsatsen att eftersom puritanerna betonade kvinnans roll som mor och gav henne samvetsfrihet, och tillgång till skolgång, borde de få ett erkännande för de, om än svaga, signaler på en kvinnlig frigörelse.

Men även om andra historiker anser att det fanns renässans-humanister som påverkade kvinnan positivt och på ett visst sätt var upphovsmännen till de moderna jämställdhetsidééerna, var det nog ändå puritanerna som omsatte idééerna i praktiken.

Under tiden för det engelska inbördeskriget föddes en hel del sekteristiska grupper med namn som Brownists, Independents, Baptists, Millenarians, Familists, Quakers, seekers etc

Det var i dessa sekteristiska rörelser som kvinnan hittade stöd för sin roll i kyrkan. År 1568 säger en anglikansk biskop att en speciell separatistkyrka med mesta delen kvinnor hade bildats. I själva verket fanns det ett antal sådana kyrkor där majoriteten medlemmar utgjordes av kvinnor. De till och med grundades av kvinnor. Ett exempel är Dorothy Hazard, hustru till en anglikansk präst, som lämnade sin mans kyrka och bildade en utbrytargrupp i sitt hem. Den växte på tre år till 150 medlemmar.

På grund av den förföljelse som tog fart i England mot dessa separatister flydde de till Holland där toleransen mot kvinnor var större. Senare for separatisterna till Amerika.

Trots den stängda attityden hos de nya kongregationalisterna i Amerika mot kvinnorna, fanns det ändå kvinnor som gjorde sig kända för sin andliga resning. En av dem var Anne Hutchinsson i New England. I England hade hon gjort sig känd för sina uppenbarelser och för hennes sätt att tala i klarspråk med de anglikanska prästerna. I New England lyckades hon skapa en mycket mer tolerant inställning till kvinnan eftersom det där fanns mer män än kvinnor.

Anne började sina samlingar med att lära kvinnorna hur man sköter hus och hem, men så småningom började hon även betona det andliga livet. Hon hade själv textutläggning för kvinnorna, något som var vanligt bland puritanerna, men då hölls förklaringarna av män.

Snart började man kritisera henne, eftersom hon samlade så mycket kvinnor att de inte ens rymde i vardagsrummet. Faran för att hon till slut skulle rikta sig även till kvinnornas män ökade och något måste göras. Enligt pastor Thomas Weld var hennes inflytande lika stort som det Eva hade i Eden. Man menade nu att hon spred villoläror. Hon drogs inför domstol och avvisades från området.

Hennes familj flyttade senare till Long Island och lämnade ingen rörelse bakom sig. Ett förtal som spred sig bland människor var att medan hon var arresterad födde hon enligt utsagor inte mindre än 30 monster!! Om detta inte var tillräckligt dödades hon och hennes barn av indianerna.

KVÄKARNA (eller The Friends)

Kväkarna som också hade sitt ursprung i de sekteristiska strömningar som kom ur engelska inbördeskriget, var nog de som bäst visade på likställighet mellan de olika könen.

Orsaken till detta var nog dem att man betonade den subjektiva upplevelse mer än det objektiva ordet, vilket gjorde att man inte var så fixerad vid teologiska spetsfundigheter.

Georg Fox, grundaren av kväkarrörelsen, försvarade kväkarkvinnornas fulla rättighet att tjäna som predikant. Han skrev en liten skrift som hade titeln "The Woman Learning in Silence, or the Mystery of the Woman ´s Subjection to her Husband" där han försvarade kvinnans rättigheter. Till dem som hängde upp sig på Paulus argumentation om kvinnans restriktioner, mötte han med citat från Joels profetbok om den andliga utgjutelsen över allt kött.

Den första personen som blev frälst genom hans tjänst var en kvinna, fd. baptistpredikant. Hon var ett lysande exempel på den frimodighet som kännetecknade kväkarkvinnorna. Som kväkare ansåg hon att mannen och kvinnan stod på lika nivå inför Gud och därför tvekade hon aldrig att tillrättavisa en präst i doktrinära spörsmål, eller att vägra böja knä inför den engelska konungen Charles II. Ett sådant uppförande tog inte myndigheterna särskilt lätt på, utan straffet kunde mycket väl bli fängelse- och spöstraff, något som drabbade henne flera gånger.

En annan kvinna som visade samma mod och övertygelse var Mary Dyer. Hon och hennes man immigrerade till Bay Colony på 1630-talet. Kort tid efter att hon landade på amerikansk mark lärde hon känna Anne Hutchinson, och från den dagen blev hennes liv aldrig detsamma.

År 1652, när hon besökte England, förenade hon sig med kväkarna. Några år senare återvände hon till Massachusets och avgav en offentlig bekännelse, även om lagen förbjöd kväkare att ta sig in i området. Vid två tillfällen avvisades hon från Massachusets men återkom var gång och fortsatte att vittna offentligt. År 1659 dömdes hon av General Court i Boston tillsammans med två andra kvinnor att dö genom hängning, men när man var i färd med att dra åt snaran om deras halsar kunde inte domarledarmötena förmå sig att avrätta kvinnorna. Målet uppsköts

Mary Dyer var villig att återigen utmana lagarna och efter att ha återkommit till Boston fortsatte hon att vittna, varpå hon återigen dömdes till döden. Den här gången verkställdes domen den 31 maj 1660. Någon sa om hennes död: Mary Dyer hängde som en flagga, ett exempel värt att ta efter.

Den kvinna som skulle betyda allra mest för kvinnan inom organisationen var antagligen Maragret Fell (1614-1702). När hon första gången träffade kväkarna var hon en kvinna nära fyrtio år gammal, med nio barn och hustru till domaren Thomas Fell. Snart gick hon och åtta av hennes barn med i kväkarrörelsen. Thomas gick inte med, utan fördrog att stå utanför, men han hindrade inte sin hustru att engagera sig hos kväkarna, utan öppnade sitt hem för dem.

Efter mannens bortgång blev hon än mer engagerad. Hennes skrifter och goda exempel imponerade på samhället. Hon reste vida omkring bland kväkargrupperna och fick till och med en personlig audience hos kung Charles II, då hon försökte övertala honom att visa förståelse för kväkarna. Priset hon fick betala var att hon ställdes inför rätta tillsammans med Fox och åtalades för lojalitetsbrott mot lag och förordningar och fick sitta fyra år i fängelse.

Det finns en fascinerande rapport som Margaret Fell sammanställde omkring en domsprocess 1664, där hon, går ner från vittnesbåset och säger följande till domaren: "Era fängelser är dåliga. Det regnar in och de är inte lämpade för vanligt folk att vistas i. Om ni själv skulle ligga där skulle även ni tycka det var tufft, men ni har samma sinnelag som alla andra. Ni har just nu dömt tio av mina vänner och förvisat dem till ett kallt rum där det inte finns något annat än bara bräder att ligga på."

När det gäller Margaret Fell är det först och främst hennes skrifter som är hennes största arv till eftervärlden. Hon var en framstående apologet (försvarare av tron) och hennes åsikter från hennes tidiga år i rörelsen integrerades i kväkarnas dogmatik. Hon fick också betyda mycket för kväkarnas pacifistiska inställning.

Få rörelser har fått genomlida så mycket förföljelser som just kväkarna. Vid ett tillfälle när ett par kvinnor tvingades inställa sig hos borgmästren 1656, i Cambridge England, på grund av att de predikat Guds ord, beordrades kvinnorna att stiga fram till honom. När han bad om deras namn och namnen på deras män svarade de att de hade ingen annan man än Jesus Kristus och han hade sänt dem. När borgmästaren hörde detta blev han ursinnig, och kallade dem horor och uppmanade konstapeln som var närvarande att piska dem tills blodet strömmade nedför deras kroppar.

FÖRSTA STORA VÄCKELSEN (THE GREAT AWAKENING)

Mycket hade hänt sedan 1600-talet och nu när den första väckelsen bröt fram med Jonathan Edwards i spetsen, hade man fått en mjukare hållning mot kvinnorna.

Jonathan Edwards förstod betydelsen av alla de kvinnor som kom till tro. Sekter och väckelserörelser har alltid gett kvinnorna större chanser att förkunna och tjäna i sina församlingar.

Men även om Jonathan Edwards inte lät kvinnorna tala i kyrkorna fick de ändå full frihet att vittna och bedja. Edwards positiva inställning till kvinnorna personifierades i hans hustru Sarah, vars ämbete på inget sätt var underlägset hennes mans och hon betydde lika mycket för Jonathan som Laura betydde för T.B. Barrat.

WESLEYANSKA VÄCKELSEN I ENGLAND

Samtidigt med väckelsen i Amerika, fortgick i England den kanske mest intressanta väckelsen i modern historia, nämligen metodismen. Även om wesleyanarna var synnerligen lojala mot den anglikanska kyrkan (Johns far Samuel var ju anglikansk präst) betonades individens möte med Gud, och man sände själva ut predikanter för att sprida sina idééer.

Kvinnorna spelade en stor roll på gräsrotsnivån, speciellt när det gällde organisationen av de metodistiska smågrupperna, de så kallade klasserna, för vilka många var ledare och ansvariga. Allt eftersom tiden gick blev deras funktion allt tydligare och offentlig. Dock bestod kvinnornas inflytande i det som skedde bakom scenen.

Susanna Wesley

Den första kvinnan som utövade ett stort inflytande över metodiströrelsen var John Wesleys mor, Susanna. Hennes inflytande sträckte sig alltså mycket längre än till hennes hem och familj. John talade om henne som "a preacher of righteousness" (en rättfärdighets-förkunnare). Han citerade en gång ett brev som Susanna hade skrivit till Samuel när han var borta vintern 1711-1712. Där berättar han att hon erkände att i sin mans frånvaro kände hon sitt ansvar som familjens andlige ledare och höll möten i sitt hem.

I början samlade hon endast sin familj och grannskapets barn, men det ändrades snart. Andra människor mötte upp av en slump. snart samlade man upp till 30 personer. Hennes begynnande försiktighet förändrades snart och hon blev allt ivrigare. Plötsligt var de omkring 200 och fick inte rum i deras hem. Det är kanske inte att undra på att Samuel ifrågasatte hennes verksamhet. Han hade säkerligen aldrig sett ett sådant positivt gensvar bland sina sockenbor.

En annan kvinna som betydde mycket för metodismen, till och med innan rörelsen var en verklighet, var Mrs. Turner. Det var nämligen hon som tjänade som katalysator för Charles Wesleys omvändelse.den 21 maj 1738.

Lady Selina

En tredje kvinna som fick vara till välsignelse inom ett annat område var lady Selina, hertiginnan av Huntington, som blev något av rörelsens beskyddare. Hennes förmögenhet ställdes till metodismens förfogande och hon byggde inom loppet av 15 år ett tjugotal bönehus. Vidare öppnade hon sina stora hus för både Wesley och Whitefield så de kunde predika för samhällets övre skikt. Hon sponsrade även Trevecca School, där man utbildade pastorer. De här unga pastorerna formade vad man kallade "Huntington Connection".

Lady Selina fungerade som en sorts biskop. Hon hade hand om pastorsutbildning, pastorsavskiljningar och ekonomiska frågor samt arbetade som en sorts superindentent för hela arbetet. Hon studerade ivrigt Guds ord,var teologiskt medveten, och tog aktiv del i den kalvinist-arminianska striden som rörde predestinationen och Guds suveränitet.

JOHN WESLEY

Utan tvekan var det John Wesley som såg betydelsen av kvinnan och som gav henne en möjlighet att tjäna i evangelisationen. De tjänade som böneledare, evangelisatörer och klassledare. Wesley blev på något sätt historisk.

I början hade han vissa reservationer gentemot kvinnans kyrkliga engagemang, men han var en pragmatiker och såg de bakomliggande potentiella möjligheterna som kvinnan var i besittning av. Han använde dem snart även i offentlig verksamhet, men då med vissa reservationer. De fick inte säga vad som helst och hur som helst. Men att låta kvinnan tjäna i det direkta kyrkliga arbetet var inget mindre än en revolution.

Orsaken till varför kvinnorna hade en sådan stor betydelse var helt enkelt därför att de var i majoritet. Något att tänka på även för oss just nu.

FRIVILLIGHETSORGANISATIONER OCH LEKMÄN

UNDER TIDIGT 1800-TAL I USA

Under det tidiga 1800-talet märktes en tilltagande aktivitet hos kvinnorna i typiska lekmannarörelser. Det var en flod av frivilligarbetare som trädde i funktion.

De flesta av dessa rörelser hade grundats och letts av kvinnor och det var ofta kopplade till religiösa ideal, även om de inte direkt var del i organiserade kyrkor. I dessa rörelser var kvinnorna synnerligen aktiva. Det bistod sjuka, fattiga, faderlösa barn, prostituerade och fångar. Missionsrörelser och hemmamissionsgrupper uppstod samtidigt Här kände kvinnorna att de hade en mission att fylla. De ville vara där det verkligen hände saker. Dessa "home-mission movements" födde också mängder med lekmän som senare tjänade bland de utslagna i samhället.

Även när det gällde nykterhetsrörelsen var det kvinnor som stod längst fram och kämpade för en ny livsstil.

Ur denna reformsituation formades söndagsskolrörelsen med Robert Raikes i spetsen. Det intressanta är att här var det också kvinnorna som gick i spetsen, samtidigt som männen såg med misstänksamhet på kvinnorna av rädsla att de även skulle lägga beslag på talarstolarna.

Två kvinnor är värda att nämnas: Joanna Bethune och hennes mor Isabella Graham som redan 1803 startade en söndagsklass för fattiga barn. Att det var kvinnor som ledde söndagsskolrörelsen blev tydligt när man samlades till nykterhetskonferens 1889. När man frågade hur många söndagsskollärare som var närvarande reste sig 466 delegater. Endast några blev sittande.

Det visar samtidigt hur aktivt kvinnan tog del i samhällsförändringen.

Pionjärer för kvinnans likställighet i väckelserörelserna

CHARLES FINNEY

Kvinnans reformsinne påverkade 1800-talets väckelsearbetet. De utgjorde en stor tillgång för församlingsarbetet med den erfarenhet från det direkta samhällsengagemanget som hon samlat på sig..

Detta utnyttjade Charles Finney i den andra stora väckelsen. Han använde henne till böneringsledare, evangelisatörer och de fick till och med vittna i mötena, vilket skapade något av ett pastoralt uppror. Mänga evangeliska feminist-historiker menar att det var just här, under 1800-talets väckelseskede som grunden till den bibliska feminismen lades. Man skall ha klart för sig att Finney själv inte stödde ordinationen av kvinliga pastorer. Egentligen var han en traditionalist, men som andra väckelseförkunnare vid den tiden var han starkt beroende av kvinnans insatser. Men det var kvinnans dörr-till-dörr -evangelisation och hennes bönetjänst som banade väg för en fördjupad tjänst om bara några år framåt.

PHOEBE PALMER

Phoebe Palmer (1807-74) kallas ofta helgelserörelsens moder. Hon var den mest inflytelserika kvinnan inom 1800-talets metodistiska rörelse. Hon bodde i New York, och var gift med en läkare. Hon började sin tjänst omkr, 1830, med torsdagsmöten för att på det sättet skapa intresse för helgelsemötena. Hon fortsatte med detta i mer än tjugo år. Dessa samlingar fick stor betydelse för massor av präster, pastorer och även biskopar som alla besökte henne för att få fördjupade gudsupplevelser. Många kvinnor inspirerades av hennes sätt att arbeta och de startade egna helgelsemöten.

Det sägs att hon vann mer än 20 000 människor under sin livstid. Men hon ägnade sig inte enbart åt evangeliskt arbete utan var även en stor filantrop.

Helgelserörelsen spreds till England genom Finneys, Palmers och andra amerikanares skrifter. Phoebe Palmer och hennes man gjorde en fyraårsresa till England och hennes besök skapade en mindre sensation inom metodismen. De predikade nämligen för fulla kyrkor i Leeds, Sheffield, Manchester, Birmingham och på ett dussintal andra platser.

Phoebe Palmers inflytande återspeglade inte på något vis kvinnans situation inom rörelsen. Hon var unik och utgjorde ingen norm för andra kvinnor. Så trots hennes enorma popularitet kunde de metodistiska kvinnorna dra ytterst få fördelar av hennes exempel.

CATHERINE BOOTH (1829-1890)

Det var egentligen kritiken mot Phoebe Palmer i England som fick Catherine att reagera och träda upp till hennes försvar. Hon skrev en skrift som blev väldigt berömd och som skulle spela en stor roll för John Ongman: Female Ministry or Woman ´s Right to Preach the Gospel. Om henne behöver vi inte säga så värst mycket eftersom Frälsningsarméén blev en föregångare för kvinnans frigörelse inom kyrkans ram.

JOHN ONGMAN

Det intressanta med Catherine Booth kamp för kvinnans rättigheter nådde även en kvinnokämpe i Sverige, nämligen John Ongman, som även han skrev en skrift med samma namn, men med svensk översättning: "Kvinnans rätt att förkunna evangelium," som kom ut år 1900. Där förklarar han, med nästan samma ord som Catherine Booth använde, varför han menar att kvinnan hade rätt att förkunna( inte att vara äldse eller föreståndare) evangelium. År 1896 stod han ensam i baptistkonferensen i Stockholm och försvarade kvinnas rätt att förkunna Guds ord och motståndet mot kvinnans predikorätt var fortfarande stort inom baptiströrelsen vid den här tiden.

Senare, i början på 1900-talet lät han starta en bibelskola med majoritet kvinnor!! Det märkliga är att trots hans kamp för kvinnliga förkunnare har ingen kvinna varit pastor i hans kyrka, Filadlefiakyrkan i Örebro.

HELGELSEFÖRBUNDET

Helgelserörelsen nådde även Sverige och en rörelse skapades runt denHelgelseförbundet. Redan tidigt 1897 (?) fanns första kvinnan med i förbundsstyrelse - Nelly Hall - som även var huvudtalare under flera Torpkonferenser. Men samma sak gällde här som i baptiströrelsen och senare inom ÖM, det tog tid innan den första kvinnliga pastorn avskildes.

T.B. BARRAT

Till skillnad från Lewi Pethrus förstod T.B. Barrat betydelsen av kvinnan i verksamheten. Redan när han skrev stadgarna till församlingen i Oslo år 1916, skrev han in att kvinnan fick vara med i styrelsen, vilket hon var till hans död. Men då vände plötsligt församlingarna hans idééer ryggen och fortfarande pågår en livlig debatt om kvinnan skall få bli äldste i Norge. Vid senaste predikantveckan i Oslo tog man ett principbeslut att kvinnliga äldste är inte bibliskt, även om man lät varje församling ta sitt eget beslut i frågan.

________________________________________ Page Up _________________________________________