Får kvinnan undervisa, Eller ... 1 Tim. 2:11-14

Det här är verkligen ett svårsmält textavsnitt och är det någonstans som man kan vara överens med Petrus när han säger att det finns "somligt som är svårt att förstå" (2 Pet. 3:16) så passar det in påde här få versarna.

För det är nämligen den här texten som varit något av en mur för många bibeltroende kristna. Vi har nog lättare att acceptera ovannämnda tolkning av 1 Kor. 11 och 1 Kor. 14, de avsnitt vi nyss studerat, än detta avsnitt. Och det av orsaker vi skall återkomma till.

Men varför har den här texten varit så svår att hantera?

a. För det första verkar det som om texten har allmän giltighet, för alla kulturer och tider, eftersom Paulus kopplar texten till syndafallet och skapelseordningen och dess konsekvenser. Därmed verkar det som om det är svårt att tolka texten på mer än ett sätt, nämligen den att kvinnan skall inte undervisa i församlingen.

b. För det andra har man tolkat texten som att män och kvinnor, även om de är lika inför Herren, fått olika uppgifter och funktioner. Kvinnan får gärna vittna, ha hand om barn, leda möten, förkunna, men hon fick under mycket lång tid inte döpa, leda nattvarden, delta i styrelsemöten, kommittééer etc.

c. Orsaken varför kvinnan inte får undervisa är, menar en del, att hon har lättare att ge vika i tuffa uppgifter och det verkar också på texten som vi studerar att kvinnan (personifierad genom Eva) har lättare att falla i synd.

Det finns säkert andra argument mot kvinnan utifrån den här texten, men låt oss nu försöka tolka texten utifrån de omedelbara och historiska kontexterna.

OLIKA ROLLER

Att kvinnorna och männerna utifrån Guds ord skulle vara predestinerade till roller och funktioner som var för sig var annorlunda och olika, har ju varit ett vedertaget faktum i vår rörelse och den idéén kämpar krampaktigt för att överleva. Vad säger Guds Ord?

Går vi tillbaka till skapelsen - 1 Mos. 1-2 - ser vi hur Gud skapar dem till sina avbilder med lika funktioner. Där framställs mannen och kvinna på samma villkor, sida vid sida. Båda får också befallningen att befolka jorden, vårda skapelsen. Kvinnan skapas till att vara mannens hjälp (inte städgumma)

Tvärtom mot åsikten man hade i forntiden, att kvinnan skapades av ett sämre "material", kan vi konstatera att Guds ord säger att kvinnan skapades av samma substans "Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött." Därför kan vi under inga omständigheter hävda, utifrån skapelseberättelsen, att mannen och kvinnan skapades till att ha olika andliga funktioner.

En mer restriktiv attityd till kvinnan har man, både inom judendomen och kristendomen, skapat utifrån syndafallet i 1 Mos. 3. Men det står klarat från 1 Mos. 2-3 att orden i 1 Mos. 3:16 ""men till din man skall din åtrå vara och han skall råda över dig."", uttrycker inte en sorts gudsanktionerad manlig hierarki. Snarare uttrycker de här orden den förbannelse som följde som en konsekvens på den brutna gudsgemenskapen. Den restriktiva hållningen mot kvinnan var alltså inte Guds plan för människan utan en konsekvens av synden.

För Paulus var ändamålet med Kristi försoning att befria skapelsen från Edens förbannelse. De som är i Kristus är nya människor (2 Kor. 5:17, fria från syndens band och sättet den tar sig uttryck i de mänskliga relationerna (Rom. 6:5-7). I den nya mänsklighet som uppstått i Kristus, har social och kulturell underlägsenhet som rasförtryck, kvinnliga könets underlägsenhet och slaveri förpassats till historien. (Gal. 3:26-28).

När vi diskuterade 1 Kor. 14:34-35 där Paulus uppmanade kvinnorna i församlingen att vara tyst, såg vi hur den här restriktionen inte kan universaliseras eller hges transkulturell giltighet. För i Pauli brev och i Apsotlagärningarna ser vi hur många kvinnor har framstående positioner i olika församlingar. (Se Phoebe, Lydia, Euadia, Syntyke, Priscilla, Junia etc.). De arbetade som församlingstjänarinnor (eller diakonissor, Rom. 16:1) medarbetare (Rom. 16:3 och Fil. 4:2-9; apostlar eller budbärare, Rom. 16:7.

Den helige Ande utrustade både män och kvinnor till att bli förkunnare av Guds försoning i Kristus (Apg. 21:4-18) dessutom hittar vi kvinnorna som aktiva deltagare i utövandet av andliga gåvor och i bönetjänsten (1 Kor. 11).

I ljuset av det vi nu sagt måste de speciella förhållningsregler gentemot kvinnan som Paulus uttrycker i 1 Tim.2 förklaras utifrån de omedelbara och historiska kontexterna hos de brev som Paulus skickar till församlingarna.

För, som vi har sett, finns det i skapelsen inte någon särställning för någon av könen. Därför måste undervisningen i både Korintierbreven som Timoteosbreven bygga på andra bakomliggande orsaker. Vilka var det då?

TRON I FARA I EFESOS OCH FÖRSAMLINGARNA I MINDRE ASIEN

Paulus skriver ju 1 och 2 Tim. till församlingen i Efesos där Timoteos antagligen tjänade som föreståndare. Man kan lätt se att villolärorna attackerade tron i grunden. Det verkar nämligen, när man läser 1 Tim. som om vissa falska lärare spred en del legender, myter och andra spekulativa läror som slog hårt mot den sunda och genuina tron (13-4). Det ledde till att en del sysslade med oväsentliga och meningslösa debatter samtidigt som de visade att de inte hade en grundlägggande insikt i den krsitna tron. (16-7). Paulus skriver alltså brevet utifrån en stark oro att människorna är på väg att överge den sunda läran (1:19; 2:4-7; 3: 14-16; 4: 1-3, 6-7, 16; 6:1-5,12).

Vi känner inte till vilka villolärarna var, ej heller exakt vad deras lära bestod i. Men vi kan däremot se tydligt att deras läror ledde till ett förakt för anständighet och god ton i församlingen. (2:8-15) och ett förakt för äktenskapet (4:3). I ljuset av detta är det förståeligt att Paulus vänder sig till de yngre änkorna (5:9-15) och vädjar till dem att gifta sig och skaffa hem och barn (5:14). För när dessa, för samhället normala och vedertagna roller sätts ur spel, hänger sig dessa kvinnor åt att springa med skvaller och sladder i husen (5:13).

Med anledning av detta kan man göra två möjliga rekonstruktioner av det som hände i Efesos församlingen där Timoteos arbetade.

a. Det är möjligt att kvinnorna i Efesos-församlingen var de som försvarade och spred de kätterska lärorna som så till den grad skapade oro bland församlingens medlemmar, särskilt kvinnorna.

b. En annan möjlighet är att kvinnorna i församlingen, hade låtit sig influerats av villolärarna. En sådan situation är tydlig i 2 Tim. 3:6-9 där kvinnorna var måltavlan för dem som trotsade sanningen (3:8) och "som ständigt undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen".

Hur som helst, måste Paulus restriktiva attityd mot kvinnorna i församlingen förstås utifrån den speciella situation som rådde i Efesos. Det allmänna förbudet som riktade sig till alla dem som förkunnade "avvikande läror" (13) riktas nu speciellt mot de kvinnor som hade fallit offer för de falska lärorna eller var involverad i deras spridning.

"KVINNAN SKALL TA EMOT UNDERVISNING I STILLHET.."

När det gäller förmaningen i 2:11 att "kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet" riktas den uppmaningen alltså mot den grupp av kvinnor som genom sina läror hade skapat stor oreda i församlingen.

Maningen att underordna sig är nog ett underordnande under äldstekåren, som vakar över den sunda läran och gudstjänstordningen. Förbudet mot att undervisa är med säkerhet en konsekvens av deras falska läror och teologiska okunnighet. (2: 12).

Slutligen, när det gäller att inte "bestämma över mannen" (2.12) skall det förstås utifrån det förhållande att de förut förkastat församlingens ledare i Efesos, vars auktoritet underminerades genom deras villoläror.

Därför kan man utan tvekan säga att den restiktion som ålades kvinnan i Efesos var konsekvensen av hennes läror och brist på respekt för församlingsauktoriteten.

________________________________________ Page Up ___________________________________

© 2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.