KONTEXTUALISERING                                          X               

Det är roligt att se det intresse som min avhandling visat. Jag har fått både ros och ris och det är ju ofta så när man rör vid ett så kontroversiellt ämne som det jag gjort. Det bästa sättet att svara på de synpunkter som framkommit i Dagen är att ge en någorlunda sammanfattning om vad jag menar ligger avhandlingen och dess innehåll, samt något av dess innehåll. Inga-Märta Eriksson, in sin recension, har lyckats med att fånga kärnan av innehållet, varför jag kan hålla mig till det som framkommit i kritiken, vilken var väntad.

Hela debatten från dess början (med publiceringen av Wasti Feldts bok) ända tills nu har visat på två stora skillnader i textförståelse och textinterpretation i den svenska pingströrelsen. En grupp (åtminstone i inledningsskedet) har hållit sig till en striktare bokstavstolkning medan en liten minoritet (som nu växt ordentligt) har valt att närma sig de svåra Paulustexterna utifrån en historisk kontextualisering, ibland kanske omedvetna om den modell de valt.

De förra har kategoriskt framhållit riskerna med det nya kvinnliga ledarskapet, medan de senare såg den inbrytande bibliska feminismen som ett genombrott för kvinnan och dess självklara bibliska rätt till att fungera som ledare, pastor och äldste I församlingen.

Den förra gruppen har sett den "nya pingsthermeneutiken" som en fara och ett hot mot bibeltroheten ( den har vid flera tillfällen förväxlats med historisk-kritisk metod) medan den senare gruppen har insett att den historiska dimensionen av texten har gett dem en större förståelse av texterna. Vid ett flertal tillfällen har man vädjat till en textförståelse som inte är kopplad till den strikta bokstavstolkningen, utan ser kvinnans tjänst som en historiskt betingad frigörelse med utgångspunkt speciellt från försoningstexterna kopplade till socilogiska motiv. Så har t.ex. Ingvar Holmberg vid ett par tillfällen bland annat anfört den förändrade samhällssynen som argument för ett kvinnligt ledarskap. Han påminner därvid om Barrat som framförde liknande synpunkter i början på 1900-talet. Liknande synpunkter hittar vi hos Hasse Andersson, Thomas Sjödin, Gunilla Nyberg m.fl.

De här skillnaderna pekar också på den attityd som varit rådandet i den världsvida pingströrelsen, nämligen avhistoriceringen av bibeltexterna. Apostlatid och nutid, intention och applikation har gärna velat smälta samman. Exegetik tenderar ibland därför att bara bli bara hermeneutik. En återkommande hänvisning till "Guds modell," är ett sådant exempel. "Guds modell " har här stått för en transkulturell, tidlös modell vilken borde passa alla kulturella sammanhang. Så försökte man åtminstone i PR.s begynnelse, tills det visade sig att det var omöjligt. Det är ju den rådande utvecklingen inom den svenska PR ett bevis för.

Argument för och emot

Under den här debatten har många argument använts för att visa på det bibliskt omöjliga för kvinnan att tjäna som församlingsledare. Här har emellertid den strikta bokstavstolkningen haft stora svårigheter att "slå igenom.". Dess argument har tydligen inte övertygat de yngre predikanterna och framförallt inte kvinnorna. Det är lätt att se att bland de kvinnor som verkar inom PR som pastorer och äldste har alla radikalt avvikit i sin tolkning av Guds Ord i jämförelse med traditionell pingstmodell. Av praktiskt taget alla synpunkter jag inhämtat från nu verkande kvinnliga äldste och pastorer har man inte sett vare sig någon hierkisk skapelseordning, eller något evigt förbuds hos Paulus att låta kvinnan predika eller vara äldste. I stället har försonings-texterna och de karismatiska texterna varit avgörande för deras syn på sin ledartjänst. Vi ser alltså hur olika mannen och kvinnan löser de hermeneutiska svårigheterna hos Paulus-texterna.

Steorotypa uttryck

Stereotypa uttryck har alltför ofta använts av traditionalisterna (i avhandlingen har jag kallat dem "complementarians") för att måla ut motparten som den vilken har missuppfattat Paulus eller de paulinska texterna. Eller vad sägs om uttryck som "kvinnan är psykiskt och fysiskt svagare än mannen", "det är ett bevis på andlig fattigdom att ha en kvinnlig ledare", "en kvinna är mer benägen än mannen att förledas till synd", "att acceptera kvinnan som äldste leder till förvrängning av Guds Ord", " att utnämna en kvinnlig äldste är en större synd än att viga ett homosexuellt par", etc. etc. Naturligtvis har dessa ofta kränkande uttryck bidragit till att försvåra debatten.

Den andra sidan, de så kallade "equalitarians" har också använt offensiva uttryck och ibland talat om det "ruttna systemet" och då syftat på den aktuella situationen. Någon har hotat med att strunta i Paulus undervisning om kvinnan, eftersom man tyckt att den varit "anti-feministisk." I flera fall har man tvingats till förlåtelse.

Den strikta bokstavstolkningens representanter har genomgående varit motståndare till kvinnans pastorsroll, men de har icke desto mindre vid flera olika tillfällen erkänt att kvinnan gärna kan tänkas ha uppgifter som själavårdare, predikant, lärare, evangelist, komittéémedlem, ja, till och med får de vara med i styrelsen. Detta trots att de flesta av dessa funktioner är ledaruppgifter och äldsteuppgifter. Det har också varit tydligt att allt eftersom debatten har pågått har argumenten mot kvinnans roll som äldste och föreståndare blivit färre och färre.

Från 1980-talet och framåt skedde den stora förändringen i debatten om det kvinnliga ledarskapet. Avgörande för den tidens positiva utveckling var troligtvis det stora intresse och den inställning som Sollentunaförsamlingen och Hasse Andersson hade till frågan.

En annan viktig milstolpe var Nyhemsveckan 1986 då frågan för första gången I en större nationell konferens blev belyst. Positionerna var fortfarande låsta men det fanns en ödmjukare inställning hos många att se över kvinnans ledarroll. Vissa predikanter lovade behandla frågan i sina församligar efter Nyhemsveckan. Ett exempel på det var Smyrnaförsamlingen I Göteborg. Senare kom även Uddevalla, Örebro, Mullsjö etc. Men det var nog Jönköpingskonferensen 1992 och predikantveckan 1994 som gjorde att kvinnofrågan fick full luft under vingarna. En viktig milstolpe var även Filadelfiaförsamlingen i Stockholms bekräftelse att församlingarnas "systrar" nu officiellt fick möjlighet att både leda nattvard och döpa. Den kungörelsen var synnerligen viktig för fortsatta debatten.

Under tiden som debatten pågått har 100-tals böcker världen över skrivits om kvinnan både av bibliska feminister och feministteologer. Dessa pekar ganska entydigt på hur både samhälle och kyrka i olika tider behandlat kvinnan på ett synnerligen förödmjukande sätt. Kyrkofäderna, den medeltida kyrkan och även till viss del reformatorerna var alla mer eller mindre färgade av de grekiska filosoferna och deras negativa syn på kvinnan. Deras syn har på vissa områden levat kvar ända in i modern tid. Den viktorianska kvinnomodellen i slutet av 1800-talet bidrog också till att förstärka åsikten om att kvinnans fysiska och psykiska skörhet och unika plats i hemmet har levt kvar inpå 1900-talet.

Avhandlingen gör inte anspråk på att peka på kontextualiseringen som den definitiva lösningen för de paulinska texterna. Det vore ologiskt eftersom det finns "traditionalister" med en kontextuell metod. Men utan tvekan skapar kontextualiseringen med dess större historiska betoning mindre problem i tolkningen till skillnad från den strikta bokstavstolkningen som tenderar att bli mycket dogmatisk, "a-historical", och lagisk. (Det har ju varit särskilt tydligt i eskatologin).

Den kontextualiseringsmetod jag anammat bygger på försoningstexterna och de pnevmatiska (karismatiska) texterna som bas vilket gör att kvinnans situation (liksom mannens) bör ses utifrån påsken och pingstens perspektiv. Människan (man och kvinna) möter samma försonare med samma frihetens budskap - här är icke man eller kvinna. Både man och kvinna får del av samma Ande och samma gåvor - Anden delar ut sina gåvor fritt och enligt sin suveräna vilja utan tanke på kön, socialt status eller ras. Både döttrar och söner får profetera (den viktigaste gåvan enl. 1 Kor. 14:1). I denna karismatiska gemenskap finns ett större erkännande av allas kallelse. Det här hjälper oss att förstå varför kvinnan har så stor plats i väckelsetider, då evangeliet om korset och Andens liv är så framträdande. Då frågar man inte efter ras, kön eller status. Alla får tjäna som vill. Det är först i institutionsprocessen som mannen tar över.

Vi lever i ett skeende då det finns en uppenbar spänning mellan den traditionelle pingstvännen (uttrycket skall inte förstås negativt) och den nya generationens kristna. Av den anledningen skall ingen tro att "traditionalister" består endast av de äldre medlemmarna och de yngre är de progressiva. Jag har mött mängder av framsynta och förstående äldre trossyskon som sett kvinnan som en resurs i ledarskapet, medan det finns en stor grupp fyrtiotalister som har svårt med den uppkomna synen på det kvinnliga ledarskapet. I Nyhemsveckan 1986 var det fyrtiotalisterna som markerade starkast sin avikande ståndpunkt mot kvinnan, medan en sådan som Bertil Olingdahl lovade ta med sig tankarna tillbaka till Smyrnaförsamlingen i Göteborg för samtal och studium.

Jag är fullt medveten om att avhandlingen kan tendera att bli för positiv för de som stöder kontextualiseringsprincipen medan den kan vara alltför ensidigt negativ mot de strikt bokstavstroende. Men det skall inte uppfattas som att de strikt bokstavstroende har fel och kontextualiseringen som metod har bara fördelar. Vi vet att både den radikala befrielseteologin och feministteologin pekar enligt min uppfattning på faran att driva kontextualiseringen för långt. Men en kontextualiseringsmetod som bygger på Guds oföränderliga Ord, den historiska dimensionen och en större betoning av försoningstexterna och de pnevmatiska texterna är att föredra framför den ensidiga och strikta bokstavstolkningen. Speciellt i det här fallet.

Exempel på bokstavstolkning i PR:

(1) De tio jungfrurna

(2) Bokstäver och siffror i bibeln.

(3) Hårfrågan

(4) Eskatologin

(5) Försäkringar och fackföreningsmedlemsskap

(6) Instrumenten i gudstjänsten

(7) Klädfrågor som byxor och blusar, broschar etc.

(8) Pingströrelsens uppfattning om sig själv.

(9) Historieförnekelse

(10) De nio nådegåvorna

(11) Syndfrihetsläran

______________________________________ Page Up  _________________________________________________

© 2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.