KAN VI VÄNDA. . .

KAN VI VÄNDA. . . XX

Kan vi vända trenden?

Idag upplever pingströrelsen (PR) världen över en markant framgång. Troligtvis är Skandinavien och kanske delar av Nordeuropa de enda områdena där PR avstannat eller går tillbaka.

I Sydamerika växer PR på sina håll rent explosionsartat. Även om de brasilianska pastorerna och missionärerna är bekymrade över den numera lägre tillväxten (omk. 7-8% mot förutvarande 15%) så fortsätter ju pingstförsamlingarna i Brasilien att växa i storlek.

I ett annat sydamerikanskt land, Argentina, är megakyrkor på flera tusen medlemmar inte ovanliga. Och väckelsen sprider sig till närliggande områden som Bolivia. I La Paz har församlingen ""La Ekklesia"" numera omkring tolv tusen medlemmar. I Chile är situationen än tydligare. Tar vi sedan med Centralamerika ser vi hur tillväxten spränger alla gränser.

Det här måste naturligtvis få oss att analysera vår egen andliga situation i Sverige. Vad kan göras för att om möjligt vända på vår nedåtgående trend. Utan att komma med något uttömmande svar tillåt mig att komma med några synpunkter. Personligen tror jag att delar av lösningen kan finnas i en ändrad syn på vår (a)församlingssyn, (b)gudstjänstform och (c) ledarstrukturer.

Församlingssyn

Det finns flera områden inom vår teologi som jag tror vi skulle kunna se över för att göra det lättare för oss att återuppta de församlingsgrundande arbetena igen. Låt mig ta ett exempel. Ända sedan den svenska PR:s begynnelse har vi omhuldat åsikten om en enda församling i varje stad. Att starta ytterligare en pingstförsamling på orten har på många håll ansetts helt bibelstridigt. Utan att förlora mig i ett mer djupgående och snårskogsliknande teologiskt resonemang, låt mig endast peka på att den här åsikten är vi ganska ensamma om i världen. Överallt pågår nämligen intensivt arbete med att starta nya församlingar, oavsett om det redan finns existerande pingstförsamlingar på orten. I den stad jag bor i - Lakeland en stad på 125.000 innevånare - finns det åtminstone 10 A/G församlingar, flera av dem med tusen medlemmar eller fler. Samma process upprepas i Sydamerika. Så fort som utposterna blir tillräckligt stora och mogna blir de nya församlingar. (Tyvärr kan man hitta motsatsen, då utposter, trots att ha existerat i 40-50 år, fortfarande står under moderförsamlingens beskydd).

Genom att begränsa oss till en församling på varje plats har vi lyckats med att nästan helt stoppa allt pionjärarbete och följaktligen har vi väldigt få predikanter med erfarenhet av rent trosarbete. Det här måste vi kunna ändra på. På många orter i Sverige finns det plats för fler PR-församlingar som bör kunna växa fram ur ett rent missionsarbete. Därför bör vi göra allt vi kan för att stödja pionjärarbetet i vårt eget land. Om det inte sker kommer vi att sakna förebilder och erfarenheter som är livsviktiga för en rörelses överlevnad.

B. Gudstjänstform

Personligen har jag den senaste tiden haft förmånen att få resa en hel del i Sydamerika. Det jag sett där och på basis av det som nu händer på flera håll i t.ex. USA märker jag hur viktig gudstjänsten är i den karismatiska gemenskapen. Det som frapperar mig är utan tvekan den dynamik, hänförelse, engagemang och enkelhet som präglar de växande församlingarna. Den människofruktan som ofta präglar de nordiska församlingarna existerar knappast eller är i många fall försvinnande liten i dessa församlingar. Du är som regel helt fri att uttrycka din glädje precis som Anden leder och manar.

Andens uppgift är ju bl.a. att frigöra ett folk från rädsla och människofruktan för att det skall kunna uttrycka sin gudslängtan på ett personligt sätt. Det må vara genom sång, dans, glädjetjut eller genom den tysta bönen och meditationen.

Steve Pfeiffer, lovsångsledare och välkänd kompositör inom Assemblies of God, USA, nämnde för mig vid ett tillfälle att det här med lovsång är inte utan problem:

"När vi medvetet utesluter vissa personers lovsånger i tron på att allt det nya är det genuint andliga, då har vi sårat människor. Därför grämer jag mig oerhört när både de yngre och de äldre vänder ryggen mot varandras sång och musik. Ett sådant handlingssätt avslöjar bara att man inte vet vad som menas med lovsång. Men lovsång som bärs fram i kärlek till Herren har en oerhörd kraft att spränga former och gränser."

Naturligtvis skall vi inte kopiera mönster från en kultur till en annan, för lovsångsstilarna och gudsmötet är många och varierande. Men utan tvekan använder Herren just nu på ett särskilt sätt lovsången. Genom den ges vi möjlighet att tillbe, tacka och prisa Herren samtidigt som den ökar mottagligheten och känsligheten för Guds ord.

Gudsmötet

Meningen med en predikan är ju att människor skall reagera i den riktningen som predikanten avser. "The altar-call" som det heter i USA, är något som vi praktiskt taget glömt bort i vårt land. Normalt sett bjuder vi numera sällan in lyssnarna till förbön efter predikan. I de expanderande församlingarna, vare sig det är i Latinamerika eller andra platser, är inbjudan och gudsmötet oerhört viktigt. Det går inte en gudstjänst utan att varje mötesbesökare fått åtminstone chansen att svara på den kallelse som går ut från talarstolen .Ensidigt, tjatigt och tröttande för oss svenskar tycker kanske någon. Det är möjligt. Men det är "vid altaret," många gånger som svar på Guds ords predikan som människor möter Gud till både frälsning och frigörelse. Gädjen, kärleken och gudsmötet i förening med Ordet är alla väsentliga uttryck för en växande församling

Ledarskapsstruktur

I den svenska PR har vi som regel varit glada över att ha ett kollektivt fungerande ledarskap som fungerat även när pastorn har misslyckats. Äldstekåren (en uteslutande manlig grupp) var under många år det enda ledarskapet i församlingarna. Men tiden har ändrats. Numera har man på många platser både styrelse och äldstekår, manliga och kvinnliga äldste.

Ledarskapsstrukturerna bör anpassas till tid, plats och den utvecklingsfas som församlingen befinner sig i. Det betyder inte en avvikelse från Guds ord. Tvärtom, det innebär en tillämpning av de olika mönster som finns representerade i NT. Hur graderar vi tjänsterna i Ef. 4? Skall de fem tjänsterna finnas representerade i äldstekårerna? Finns det tider då ledarna skall vara färre, medan det vid andra tillfällen bör vara fler? I Ekklesia -församlingen i La Paz har ledargruppen under lång tid endast utgjorts av tre pastorer (två män och en kvinna). Men man märker numera att det är för lite. I den fas man nu är inne i behöver ledarskapet kompletteras och förändras. Situationen får avgöra ledarmönstret. Under uppbyggnadsskedet betydde den lilla ledargruppen högt tempo och snabba beslut. Det innebar ändå inte, som pastorn Carlos Peññaloza sa till mig hänsyslös "överkörning" av medlemmar utan stor känslighet till medlemmarnas behov.

I Sveriges PR präglas vårt ledarskap av herdar (äldste). En förutsättning finns därmed till ett introvert ledarmönster med möjlig stagnation som pris. För att råda bot på den här situationen bör därför ledarskapet i våra församlingar kompletteras med evangelister, profeter och apostlar (församlingsgrundare). Särskilt i en tid av tillbakagång. Det skulle därmed ge en helt annan spänst åt ledarteamet och skapa en dynamisk och visionär grupp med alla förutsättningar för att leda i stället för att ledas.

Förändringar är smärtsamma för många, men ändå nödvändiga. Kulturer är olika och kontextualisering av former och strukturer är viktiga. Vi kan därför inte automatiskt överföra och applicera dem på våra förhållanden enbart för att de fungerar på en plats. Men det får inte heller hindra oss från att följa utvecklingen av den väckelse som numera sprider sig som en löpeld över världen. Men för att bli en del av densamma måste vi bli mer än observatörer. Därtill fordras att vi vågar bryta med mönster och former och ta emot det liv som krossar människofruktan och därmed frigör gåvor och tjänster. Andens liv är vidare än snäva, dogmatiska begrepp och propositionella teologiska satser. Det spränger gränser och ändrar på former utan att fråga vare sig äldstekårer eller lokalförsamlingar. Anden behöver inga församlingsbeslut, endast plats och svängrum. Det är in i denna oförutsägbara Andens dimension som vi uppmanas att ta del. Vår rörelse behöver det livet mer än någonsin.

_________________________________________ Page Up _________________________________________________