INKONSEKVENT. . .

INKONSEKVENT. . . XX

Inkonsekvent Bibeltolkning Kännetecknar Samfundsdiskussionerna

Debatten om samfundet går vidare. För närvarande ligger ett förslag hos församlingarna som skall analyseras och kommenteras. Många av oss som deltagit i samfundsanalyser och debatter upplever hur PR står inför ett viktigt vägskäl och de beslut som kommer att tas i framtiden får onekligen långtgående konsekvenser för PR ´s medlemmar och församlingar.

På en av crossnet ´s debattsidor, KP-media, har en del pastorer och medlemmar fört intensiva samtal om bl.a. Lewi Pethrus ´ församlingssyn den sista tiden. Frågan har på sistone gällt huruvida hans församlingssyn är tidlös eller ej. Avsaknaden av pastorer är tydlig. Möjligtvis har en viss trötthet infunnit sig.

Nu är det viktigt att komma ihåg att Pethrus ´ syn på den fria församlingen ingår som en del i ett helt teologiskt paket, där den lokala församlingen bildar axeln runt vilket de övriga delarna snurrar. Att bara fokusera på den lokala församlingens frihet skapar obalans i systemet. Därför är det viktigt att vi friskar upp minnet så vi kan se hur långt bort vi kommit från Pethrus ´syn på församlingen. Och när vi ser vad Pethrus stod för undrar jag hur många av oss som är beredda att återigen anamma alla dess delar.

För det första är enligt Pethrus den lokala församlingen fullkomlig i sig själv. Den behöver ingen ytterligare styrelse än äldstekåren. Äldstebröderna (utan kvinnor) utggör församlingens självklara ledning och väljs på livstid.

Pingströrelsens församlingar hölls samman genom Andens förenande band, Ordet, gränsöverskridande ekonomiskt stöd, lojalitet, och nationella konferenser. Enligt Pethrus och traditionell svensk pingstteologi finns inget behov av en övergripande ledning. Missionen bör skötas av den lokala församlingen, men flera församlingar både kan och bör gå samman för att sända ut missionärer. Pethrus hade under många år en unik roll i detta teologiska system och var den självskrivne officiella uttolkaren av vår tradition..

Den teologiska träningen bestod av månadslånga kurser och dessa hölls i församlingarnas regi. Kurser längre än två månader var otänkbara. Den avancerade teologiska utbildningen betraktades som del i samfundsväsendet och hade en negativ effekt på predikanterna eftersom den tenderade att skapa "kopior" och inte "orginal." Sven Lidman tackade vid ett tillfälle Gud för att PR inte omhuldade någon dogmatik, och hoppades att Herren skulle komma tillbaka innan man fick en sådan inom PR.

Endast den lokala församlingen kunde utdela församlingsdisciplin och att det ansågs viktigt kan ses i alla de artiklar som skrevs i Evangelii Härold, och olika skrifter under de första åren. Kyrkotukt, ett annat ord för församlingsdisciplin, betraktades som nödvändig i en levande Guds församling.

Eftersom den lokala församlingen är den enda organization som NT erkänner, kom de första massmediala aktiviterna att kanaliseras genom den lokala församlingen. Detta fortsatte tills Dagen bildades. Från det ögonblicket tar man ett beslut som i långa loppet skulle skada den fria församlingens sak. Efter Dagen kom folkhögskolorna, vigselnämnden, PMU, PU, Spar o Kreditkassan (senare Samspar), LP-Stiftelsen m.m. Den fria församlingen (eller den radikala kongregationalismen) fick under flera decennier lida ena nederlaget efter det andra.

När PU-riks bildades 1970 uppstod en livlig diskussion om den fria församlingen och bundenheten till staten. Pethrus stöttade förslaget och motiverade det utifrån rättfärdighetsprincipen, nämligen att det var inte mer än riktigt att församlingarna fick tillbaka lite av de skatter som betalats in till staten. Men Pethrus åsikter accepterades inte enhälligt. Flera protester höjdes av ledande pastorer som uttryckte farhågor inför framtiden.

Förutom en del praktiska förändringar upplever PR just nu en hel del förändringar på det läromässiga planet. Kvinnans ökade delaktighet i styrelser och acceptansen av kvinnan som föreståndare försvaras utifrån förändringar i grundläggande hermeneutiska principer, och en tilltagande förståelse för kontextuell teologi. SPM, Svensk Pingstmission, är också en grupp som kommit till utifrån en generösare kontextuell bibelsyn. Den pågående församlingssynen påverkas också av en ny syn på bibeltolkningen.

När det gäller vattendopet är det väl bara en tidsfråga då vuxendöpta från den lutherska traditionen välkomnas på samma grunder som de vilka döpts genom ett baptistiskt dop. Andra förändringsområden är eskatologin och Andens dop, där en förskjutning av traditionell pentekostal teologi äger rum.

Är den pågående förändringen av ondo eller är det något positivt? Låt oss först säga att Pethrus ´ församlingssyn säkerligen är ett ideal för många, men den förblir ett orealistiskt alternativ, eftersom den bara finns i fragment. Den radikala kongregationalismen är på väg ut. Vad kommer då istället?

Det är här som debatten måste gälla. Låt mig hävda att både samfundsivrare och samfundsmotståndare har verkliga tolkningingsproblem. Att som samfundsivrarna hävda, att man i den förändringsprocess som nu pågår, står på traditionens grund är ju endast uttryck för en chimär, en dröm eller önsketänkande. Det framgår ju av det som sagts ovan. Genom en blandning av bokstavstolkning och kontextuell tolkning försöker man överbevisa motståndarna om riktigheten av sina slutsatser. Genom att överbetona den moderna kontexten, dvs den ideella föreningen, ungdomarnas delaktighet, positiva skatteffekter m.m. tvingas man att överge bokstavstolkningen. Men det är inte bara inkonsekvent, det är ohållbart i längden. Metodvalet blir fel.

Problemet för samfundsmotståndarna är inte mindre (här får jag själv erkänna mina misstag). Dessa begår samma fel, nämligen en inkonsekvent betoning av två metoder, bokstavstolkning och kontextuell textförståelse. Man accepterar de gemensamma företagen, som en naturlig konsekvens av en växande och radikal kongregationalism, man accepterar den tilltagande förändring i ledningssystemet, professionaliseringen av ledarskapet, den moderna teologiska utbildningen, etc. etc. Detta sker medan man bygger delar av sin församlingssyn på bokstavstolkningen. Kontentan blir att ingen nu existerande eller aktiv grupp inom PR representerar Pethrus ´s församlingssyn.

Båda grupperna står allts[ inför nästan oöverkomliga teologiska problem om man vill hävda den svenska pentekostala traditionen som grund för den framtida församlingsbildningar. Vi måste på något sätt hitta varandra i de diskussioner som pågår. Den fria församlingen (inte Pethrus ´ syn på församlingen), det aktuella andliga läget, vår identitet som pingströrelse, och liknande frågor kan mycket väl gälla som utgångspunkter i framtida samtal. Framför allt måste vi fråga oss vad som bör känneteckna en sann pingströrelse år 2001. Låt oss våga gå in i teologiska samtal som grund för den förändringsprocess vi är inne i just nu. Lägg riksföreningsförslaget på hyllan så länge tills vi får en tydligare teologisk överblick och klarsyn i frågan.

__________________________________________ Page Up _____________________________________