HÅLLER PR...

HÅLLER PR... xx

Håller PR på att spela ut sin roll som teologiskt alternativ?

När jag insinuerar att PR möjligen håller på att tappa sitt initiativ som teologiskt alternativ kräver det naturligtvis en förklaring.

Det betyder inte att vi skulle vara ointressanta i de evangelikala sammanhanget. Där är vi ju varmt välkomna.

Vi är dessutom ett kyrkligt alternativ i den sekulariserade världen. Folk talar inte illa om PR längre. Inget spott och spe över oss numera.

Dessutom är vi numera ett ekumeniskt alternativ, vilket syns i vårt närmande till SKR.

Men, min fråga är djupare än så: är vi ett teologiskt alternativ i meningen att vi driver frågor som inga andra driver. Eller är det månne så att Nybygget, Vineyard och Trosrörelsen har tagit till sig våra frågor. För visst känns det märkligt att det skall vara Nybygget som på sin konferens tar upp en så typisk pingstfråga som församlingstukt,

Den teologiska beskrivningen av en pingströrelse fokuseras av forskare som regel runt fyra doktrinära hörnpelare: betoningen av Jesu återkomst, en tydlig omvändelseförkunnelse, accentuering av Andens dop med åtföljande tungotal, samt tydlig helandeförkunnelse. Dessa fyra komponenter plus en uttalad missionsförkunnelse har alla varit delar av traditionell eller klassisk pingstväckelse. Jag är uttryckligen rädd för att mycket av dessa sanningar har satts på undantag i många av våra församlingar.

Det här sker parallellt med att vi är inne i en utpräglad institutionaliseringsprocess där vi satsar nästan alla våra krafter på strukturfrågor. Det gäller antingen PTS, SKR, Dagenhuset, den framtida missionsstrukturen, vår egen rörelses struktur, pastorsförbund, etc. Det råder nästan en sorts strukturell "eufori" inom PR. Denna jakt på en ny identitet har medfört att teologin och det djupa andliga livet hamnat på efterkälken. Så vitt som jag känner till finns ingen grupp inom PR som för närvarande jobbar med att förtydliga typiska pingstfrågor, eller hur teologin skall passa in i den strukturförändring som sprider sig som en präriebrand inom rörelsen.

Samtidigt finns det en rädsla hos oss att påverkas av amerikansk karismatik, inklusive trosrörelsen. Att syssla med trosrörelsen kan skada ryktet, menar en del. Vad det nu betyder. Det gäller att hålla sig på mitten på vägbanan, säger andra. Tyvärr är det en väldig trängsel där just nu. Måttlighet och försiktighet har blivit lösenord ibland oss. Majoriteten medlemmar klarar inte det här, säger en tredje. Detta leder onekligen till en dogmatisk renhet och arrogans som tyvärr hotar att bli en effektiv bromskloss på väckelsens autostrada. Här lever vi farligt.

Alla väckelserörelser går igenom olika faser. Slutligen hamnar man i institutionaliseringsfasen då former, det goda ryktet, och social acceptans blir viktigare än det man ursprungligen stod för. Pingströrelsen bars fram av upptäckten av en ny sanning och därmed stå för ett teologiskt och andligt alternativ i svensk kyrklighet. Tron på det övernaturliga, Andens dop, Jesu återkomst och en tydlig omvändelseförkunnelse var de fyra hörnpelarna i vår teologi. Dessa lärosatser har numera övertagits av nyare rörelser främst av trosrörelsen.

Under de senaste åren har jag sett mycket av väckelse på mina missionsresor och jag lider med mina trossyskon i Sverige. Det verkar som om vi ytterligare en gång missar en väckelse medan andra pingströrelser tacksamt tar emot och expanderar. Vi är livrädda för trosrörelsen, för Rodney Howard Brown, för Pensacola (det är faktiskt sant), för Toronto, för Anacondia etc. Detta sker under det att människor i våra församlingar går under av hunger efter apostolisk kristendom.

Vänner, pingstväckelsen finns inte renodlad någonstans. Vi har alla delar av sanningen. Här krävs ödmjukhet och inte dogmatisk sturskhet. Skulle vi inom PR trots allt envisas med att endast vilja ha gemenskap med "rena rörelser" då är jag rädd för att vi blir akterseglade av hungrande kristna. Jag har träffat väldigt många av dem redan.

_________________________________________ Page Up ____________________________________