GE PMU...

GE PMU... X

Ge PMU Interlife större ansvar för missionärer?

Hur skall missionen se ut i framtiden? Ja, det är verkligen en fråga som man ställer just nu till de som håller i dirigentpinnarna. När därför Kjell Andersson och Roland Stenlund valde att gå ut och tala sig varm för PMU och till dem knyta ett större ansvar för vår mission, då vill jag ställa några frågor och ge en del synpunkter på deras förslag

För det första är det helt rätt som Kjell och Roland säger att missionärsantalet har minskat till hälften. För det andra är det likaså riktigt att det blir mer och mer svårt att få tag i missionärer med lång erfarenhet. Och det kommer att bli än svårare i framtiden. Allt fler missionärer är idag korttidsmissionärer. Det är också helt rätt att de lokala församlingarna får allt svårare att överblicka mission, som tenderar att bli allt komplicerad.

Men det är egentligen vårt allt tilltagande sociala engagemang som gjort missionen mer svårhanterlig. Den här trenden kunde skönjas för många år sedan och varningens rop höjdes. Personligen tror jag att en överbetoning av den sociala delen kan bli till en fälla som vi har svårt att komma ur. Församlingar kan sända ut voluntärmissionärer i mängder till relativt billig kostnad. Därmed inte sagt att all social mission skulle var överflödig. Det vore ju att motsäga mig själv eftersom jag varit involverad i ett flertal projekt under årens lopp och ett socialt arbete kan öppna dörrar för den evangeliska delen.

Men det hindrar inte att jag menar att vi måste hitta vägen tillbaka till den "evangeliska" missionen igen. Vi satsar ungefär 65 procent av våra insatser på social mission, medan resten kan kallas evangelisk mission. När därför PMU, i ren välvilja, går ut och signalerar ett större åtagande, blir det för många fel budskap. Den sociala delen antas öka ännu mer. De lokala församlingarna tappar initiativ (även om PMU vill annorlunda).

Jag har i ett flertal artiklar lyft fram missionen som jag menar har gått i lås inom PR. Församlingarna har tappat tempo, missionskonferenserna nedmonteras, sällan finns en missionsfråga på våra regionala eller nationella konferenser. Det lämnas i bästa fall över åt vissa institutioner inom PR.

De stora pingströrelserna i världen har inte de möjligheterna som PMU har. Statliga bidrag till projekt saknas. Man har i stället valt att satsa på projekt som drivs med offrade medel vilket onekligen har varit en rätt investering på lång sikt. Balansen mellan evangelisk och social mission i dessa rörelser är ung. 90/100, dvs nio gånger så mycket ren andlig verksamhet som social. Den kanadensiska pingstväckelsen får visserligen hjälp av staten till vissa projekt, men måste själva stå för missionärsunderhållet.

I stället för att knyta ännu mer makt till PMU borde man i stället stimulera församlingarna att omdisponera medel, engagemang och inspirera, så att den lokala församlingen återigen får den plats den borde ha i ett bibliskt mönster. Detta betyder inte att det inte bör finnas samordnande krafter eller "networking" för att göra missionen effektivare. Men initiativet måste ligga hos de lokala församlingarna.

___________________________________________ Page Up ____________________________________________