EVANGELIKAL TEOLOGI...                                                    

 

Evangelikal teologi i mötet med pingst

Den klassiska pingströrelsen levde länge isolerad och oberörd av det teologiska skeende som hände omkring den. Svensk pingströrelse, på grund av sin sammansättning levde även den långt från den teologiska verkligheten. De kortare bibelskolorna, med en eller två månaders intensiv bibelundervisning, var praktiskt taget de enda som existerade ända fram till början av 1970-talet. Och det var först efter Lewi Pethrus ´ död som de längre bibelskolorna skulle visa sig fylla ett stort kunskapsvakum inom PR. Men även om man till viss del sysslade med fördjupningsstudier i bibelteologi, dogmatik och exegetik, levde man på dessa skolor skyddade och praktiskt taget opåverkade av det som skedde på andra teologiska skolor. Något teologiskt utbyte med den internationella pingstväckelsen existerade knappast. Men efter Lewi Pethrus död har den pentekostala teologin i Sverige försökt hitta nya vägar och det är väl under den allra sista tiden som man förstått värdet med teologiskt utbyte

Under 1960-70 talen kom pingst i kontakt med nykarismatiska grupper som hungrade efter pingstupplevelser. Dessa rörelser hörde främst hemma inom de traditionella kyrkorörelserna. Den katolska kyrkan var även den starkt påverkad. Med den karismatiska rörelsen kom även andedopet i förgrunden och utsattes för skotteld. Man pressades bokstavligt ut ur sina skyttegravar av sådana teologer som Fredrick Bruner och James Dunn.

För vissa pingstgrupper gick den här processen lättare medan för andra blev den mycket smärtsam. Man tvingades nu definiera varför man ansåg att andedop, frälsning och vattendop var helt skilda upplevelser som inte fick förväxlas med varandra. Häftiga debatter förekom i den karismatiska rörelsens kölvatten. Ett försök till andedopsteologi föddes ändå och forskning bedrivs numera av kända pentekostala teologer världen över. Men den svenska pingströrelsen blev tagen på "sängen." Vi var totalt oförberedda eftersom den akademiska teologin betraktades med stor misstänksamhet.

Men denna våg av pentekostal eller karismatisk "yra" mötte samtidigt en växande progressiv evangelikal väckelse, som tyvärr har förbigåtts med tystnad. Ett lysande exempel är ju England med flera olika evangelikala grupperingar. På kända evangelikala teologiska centra i USA som Fuller Theological Seminary i Californien, Bethel Theological Seminary i Minnesota, Wheaton College, m.fl. finns ex. en stor grupp pingstvänner som trimmas i mötet med den evangelikala läran. Pentekostal och evangelikal teologi utspelar alltså en mäktig kraftmätning vilken nu pågår för fullt och som till en icke liten del påverkar de klassiska pingströrelsernas teologi. På vissa håll har den här konfrontationen lett till en anti-pentekostal reaktion (främst i USA) medan på andra håll har evangelikalismen och pingst lyckats med att teologiskt befrukta varandra. Sverige är ett sådant exempel speciellt genom den relation som Nybyggets församlingar och pingströrelsen har upprättat med ett flertal "ekumeniska församlingar," samundervisning mellan PTS och ÖTS, Dagens tydliga evangelikala profil m.m.

Hur kommer den evangelikala rörelsen i framtiden att påverka pingst och vice versa? Tillåt mig peka på ett par punkter där pingst kan få hjälp. Den evangelikala rörelsen kan få medverka till att styra in pingst mot en sund mittenfåra där Guds suveränitet får mer plats. I delar av den karismatiska väckelsen som nu går fram har ibland människan fått alltför stort utrymme. Hennes makt synes oinskränkt. Hon ger order och Gud lyder. Framgång och välbefinnande är termer som framhölls starkt men som är svåra att försvara i ljuset av korset och uppståndelsen. Dessa beskriver inte heller det centrala i traditionell pingstteologi. Människans relation till Herren är ur biblisk synvinkel en underifrån kommande relation. Nåd och tjänst är lösenorden och inte makt och framgång.

Pingst, å andra sidan, kan få medverka till att tona ner de alltför tydliga rationella dragen och införa en starkare betoning på erfarenheten och upplevelsen i den evangelikala teologin. Faran finns nämligen på vissa håll att relationen till pingst blir mer en sympatiyttring än ett försök till reflektion över det centrala i pingstteologin. Postmodernismen med sin betoning av subjektiviteten, kan även ge pentekostal teologi och erfarenhet en gratis-chans att profilera sig. Men för att detta skall ske krävs det en levande karismatik som tydliggörs i det praktiska livet. Andens gåvor och tjänster bör återigen få inta deras självskrivna plats inom den pentekostala gemenskapen

Men vi lever farligt just nu i Sverige. Utan tydlig teologi och färdriktning, med en överbetoning på pragmatiska och snabba lösningar, blir vi lätta byten i de ekumeniska samtalen. I USA, England och många andra platser har man under lång tid jobbat med sin teologiska identitet, medan vi här i Sverige satsat alltför mycket kraft på strukturfrågor. Människan hamnar i centrum. Det finns också tendenser inom vissa pingstgrupper att man har så till den grad evangelikaliserats att typiska pentekostala särdrag håller på att plånas ut eller fördunklas. Faran finns att delar av svenska PR nu dras med i den förändringsprocessen.

____________________________________________ Page Up _________________________________________________

© 2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.