EVANGELIKALA TEOLOGER

EVANGELIKALA TEOLOGER **

Evangelikala teologer...

"Befrielseteologernas revolutionära drömmar som var ämnade att skapa en social utopi är försvunna. Liberalteologernas retorik har tömts på innehåll. . . I vissa länder har gerillans ideologiska terror bytts ut mot en daglig överdos av amerikanskt TV-våld via satellit, eller knarkotikahandlarnas och de vanliga brottslingarnas våldshandlingar. . . Mot bakgrunden av denna sociala och politiska förvandling förekommer nu en explosion av religiös aktivitet som överraskat socialvetare, kristna ledare och teologer."

De här citaten finns med i inledningen till en synnerligen intressant missionsartikel skriven av den peruanska missionsteologen Dr. Sampel Escobar verksam som professor vid Eastern Baptist Theological Seminary, Philadelphia, i USA. Artiklen har publicerats i oktobernumret av Evangelical Review of Theology med Bruce J. Nicholls som utgivare.

Artikeln är synnerligen intressant eftersom det är en känd latinamerikansk, evangelikal teologs försök till analys av den explosiva tillväxten bland de sydamerikanska pingst-församlingarna, en utveckling som konstigt nog tagit flera forskare på sängen. Bortsett från en del smärre kritiska synpunkter av den pentekostala rörelsens sociala medvetande, så blir Escobars positiva omvärdering av pingströrelsen ytterligare ett bidrag till den ständiga "uppvärdering" av densamma hos främst evangelikala teologer. Vi har ju sett att även en sådan känd liberalteolog som Harvey Cox beskrivit pingströrelsen I nästan lyriska ordalag I sin bok "Fire from Heaven."

Dr. Escobar beskriver inledningsvis hur den evangeliska kyrkan i latinamerika under de senaste åren varit involverad i ett teologiskt projekt, en dialog med befrielseteologierna på vänsterkanten och församlingstillväxtrörelsen på högerkanten. Uppgiften har bestått i att försöka skapa en missionsteologi som kan beskriva den dynamiska verklighet och den missionsuppgift som föreligger de evangeliska kyrkorna i latinamerika. Meningen har också varit att förse församlingarna med en solid bas för lärjungaskap och evangelisation.

Nu har, bara några år innan vi går in i ett nytt millenium, situationen totalt förändrats. Den tredje världens fattiga kyrkor väljer mer och mer pingstbudskapet. Drömmar och visioner, under och tecken samt en mäktig förvandlande kraft präglar mängder av kyrkor och samfund. Men, frågar sig Sampel Escobar, "är det vi ser verkligen den helige Andes verk?"

Frågan, menar han, kan ställas på olika sätt, nämligen pneumatologiskt, eklesiologiskt och eskatologiskt.

När det gäller den pneumatologiska aspekten (utifrån Andens perspektiv) kan den, enligt Dr. Sampel Escobar, ställas på följande sätt: "Väcker det nya Andens vin församlingen underifrån?"

Samuel Escobar hävdar att orsaken till att man inte förstått betydelsen av den väckelse som nu präglas av den Helige Ande är helt enkelt att de evangelikala teologerna inte studerat systematiskt den roll den Helige Ande har till de redan existerande protestantiska kyrkorna i latinamerika (sic!).

En teolog som forskat omkring det andliga skeende bland både katolska och evangelikala karismatiker i latinamerika är den katolske prästen Joséé Comblin från Belgien. Han arbetade under åtskilliga år i Brasilien och menar att något av hemligheten till framgången ligger i att dessa enkla män och kvinnor, genom sin nyvunna frihet börjar plötsligt betyda något och får möjlighet att "läsa Skriften offentligt, prisa Gud högt i mötena, och kan möta motgångar med en helt ny värdighet."

En annan orsak till den förändrade attityden som en del evangelikaler visat gentemot pingstbudskapet och pingströrelsen beror på en omvärdering av deras historiska arv.

Trots att evangelikalerna i latinamerika hävdat att de är arvtagare till Luther, Calvin och vederdöparna har de, menar Dr. Escobar, ändå inte förstått vad som fick sådana män som Wesley och Zinzendorf att lämna de gamla strukturerna och kyrkorna. De har inte insett att det var deras öppenhet mot den helige Ande och hans vilja som låg bakom deras nytänkande.

Den brasilianske missionsteologen Valdir Steuernagel hävdar i sin bok Obediencia misionària e práctica histórica. Em busca de modeles, att mission utifrån ett Andens perspektiv är egentligen en handling i två steg: Först måste man lokalisera Andens vind och se varifrån den kommer, sedan måste man färdas i samma riktning som Anden blåser. Och det var tydligen vad evangelikalernas förelöpare gjorde.

Men för att detta skall ske, menar Samuel. Escobar, är det viktigt att visa en öppen attityd och känslighet så man vågar ekänna att bakom ""det som tycks vara något nytt och ovanligt, kan den Helige Andes kraft vara verksam."" Den här insikten, menar han vidare, är av vital betydelse för de kyrkor som "varje vecka upprepar sin kristna trosbekännelse, men saknar det Kristusliv som Anden ger."

När han senare närmar sig den expansiva pingstväckelsen utifrån den eklesiologiska aspekten (församlingens arbete och mission), ställer han följande fråga: "Är de nya missionsstrukturer, gudstjänstformer och kommunikationsvägar som är så typiska för den nya folkliga protestanismen (pingströrelsen) de nya vinläglar som Anden vill använda i nästa århundrade?"

Här belyser han pingströrelsens betydelse sociologiskt. Samuel Escobar nämner här om den forskning som för flera år sedan presenterades av Emilio Willerns och genom vilken han visade att i den pentekostala gudstjänstformen och församlingslivet fanns inget krav på hög utbildning eller allmän kunnighet. Det viktigaste var att få vidröras av den helige Ande (tomado do Espíritu). Detta möte med den helige Ande kom att utgöra en sorts legitimering och bekräftelse på deras nya situation och gjorde det möjligt för dem att väljas in till olika församlingstjänster. Deras nya andliga situation blev alltså startpunkten för en ny social relation där deras liv inte bedömdes utefter sekulära kriterier. Här kom alla att behandlas lika.

Den numeriska tillväxten säger Escobar, befrämjade så småningom en rörlighet uppåt i socialklasserna eftersom den pentekostala livsstilen förbjöd användningen av alkohol och tobak (och därmed sparade man pengar) , främjade allmän skötsamhet och en sorts "asketisk" livsstil.

På den negativa sidan pekar Samuel Escobar på pingströrelsens bristande sociala engagemang och politiska konservatism. Orsaken till bristen på en stark social medvetenhet hittar Escobar delvis i den individualistiska tendens och förståelse av Andens verk i världen som många gånger råder inom PR. I Brasilien möter PR tre slags frestelser som alla kan belysas utifrån Jesu frestelser: Triumfalismen, eller strävan att alltid synas, kan tolaks utifrån frestelsen att äga alla riken i världen. Framgångsteologin, ett sorts hedonistiskt evangelium, får sin tolkning utifrån frestelsen att förvandla stenar till bröd. Slutligen kan det andliga kriget eller frestelsen att imponera på världen genom kraftmanifestationer belysas utifrån frestelsen att kasta sig utifrån templets torn.

Analysen som Escobar presenterar vore ofullständig utan hans eskatologiska perspektiv. Han refererar till att en av de viktigaste aspekterna i den kristna situationen i latinamerika, nämligen den förändrade uppfattningen av historien, inte minst sedan den marxistiska utopin kraschlandat.

Samuel Escobar nekar inte till att under den marxistiska påverkan fanns det hos många befrielseteologer både goda intentioner och ett program för de fattiga, men tyvärr skedde mycket genom en sorts paternistisk attityd. Det sociala engagemanget försökte snarare skapa ett mera rättfärdigt samhälle för dem än tillsammans med dem.

Som en direkt kontrast till befrielserörelserna är den nya protestantismen (pingströrelsen) en folkrörelse. Escobar säger att ""pastorerna och ledarna behöver inte identifiera sig med de fattiga, de är de fattiga. Det är sant att de inte har ett klart politiskt program, men är däremot bärare av ett kraftfullt andligt program." Förändringen, evangeliseringen, sker från botten och uppåt, från de periferiska, marginaliserade människorna, mot etablissemanget och inte tvärtom som när spanjorerna "evangeliserade" latinamerika. Mission blev då ett uttryck för imperialistiskt hot.

Det eskatologiska perspektivet för församlingen kan uttryckas genom det spanska ordet "mañana" som inte bara talar om ett "i morgon" utan som även innebär ett ifrågasättande av det vi ser idag. Morgondagen kan levas ut idag genom den Helige Andes kraft och närvaro, ty morgondagen är inte fortsättningen på ett liv i misär och elände, utan ett förverkligande av gudsrikets förvandlande krafter.

I summariska ordalag kan sägas att Escobar framställer den explosiva pingströrelsen i latinamerika, inte som en udda grupp från den evangelikala periferin, utan som dynamisk livs- och samhällsförvandlande rörelse (trots dess brist på konkret socialt program). Fattiga människor får genom ett Andens ingripande en mening och ett hopp för sin tillvaro och en ny värdighet i och genom en levande gudsgemenskap. Det visste vi pingstvänner förut, men det är bra att andra observerar det.

______________________________________ Page Up ____________________________________________