BIBELTOLKNING

BIBELTOLKNING X

Bibeltolkning

Med anledning av den senaste minidebatten omkring gömda koder i bibeltextarnas originalversioner anser jag det är tid att vi verkligen synar hur vi i Pingströrelsen tolkar Guds ord. Under lång tid har hermeneutiken (bibeltolkningen) varit föremål för intensiv debatt i flera av de stora pingströrelserna världen över, som Church of God, Assemblies of God och även den engelska pentecostalismen. Tyvärr ligger vi i Sverige långt efter den hälsosamma genomgång av både den pentekostala teologin och hermeneutiken som alltså ägt rum under den senaste tiden.

Det har alltid funnits en uppenbar tendens inom vissa grenar av den pentekostala rörelsen att överbetona två speciella områden: Den subjektiva trosupplevelsen och den spekulativa teologin. Man har ofta varit på jakt efter något eller någon som kan attrahera både medlemmar och icke troende och på det sättet skapa den spänning av Gudsnärvaro som behövs för att hålla församlingen vid liv. Dessutom har den subjektiva trosupplevelsen eller gudsmötet haft företräde framför en karaktärsdanande undervisning från Guds eget ord. Det märks speciellt vilken liten betydelse bibelstudiet har fått i större delar av de skandinaviska pingströrelserna.

När man nu får höra om de så kallade koderna som Gud skulle ha gömt i sitt eget ord och som man med datorernas och matematikernas hjälp lyckats "knäcka" då kan man inte annat än fråga sig vart tog förnuftet och den andliga bedömningsförmågan inom PR vägen? När sedan ledare i vår rörelse, som jag personligen har stort förtroende och respekt för, nästan förlöjligar de som inte tror på "Guds kurragömmalek med sin församling" då börjar man att undra.

Bibeltolkning kan ibland vara en komplicerad process. Det har ju visat sig i de olika sätt som samma eller närliggande evangelikala rörelser förstår Guds ord. I den hermeneutikdebatt som varat i mer än 10 år, har man i forskningskretsar påpekat faran av den spekulativa teologin och den pragmatiska bibeltolkningen. Det finns en stor del mycket inflytelserika teologer inom Assemblies of God och Church of God som menar att det är hög tid att vi lämnar den okritiska hermeneutiken. Vi kan inte längre bedriva bibeltolkning bara utifrån det omedelbara textsammanhanget, dvs från den text som står i omedelbar närhet till den som skall tolkas. Det är också dags att lämna uppfattningen att historien stått stilla och att det historiska sammanhanget skulle bara ha marginellt inflytande på textttolkningen. Så är inte fallet längre. Det här har lett till att pingstteologer mer och mer börjat intressera sig för bibelteologin, som till skillnad från den systematiska teologin, mer sysslar med texterna utifrån dess historiska sammanhang.

Alltför länge har den pentekostala teologin präglats av sk "proof-text theology," dvs., man har letat rätt på bibeltexter som passat in i ett tematiskt studium och i vissa fall har man i harmonins namn, pressat in tolkningar eller omtolkat texter för att ge stöd för ett dogmatiskt eller konfesionellt tänkande. Denna avhistoricering av teologin och bibeltexterna har ju också använts till att rikta kritik mot den teologiska traditionen inom andra mer etablerade rörelser. Vi var så övertygade i väckelsens begynnelse att vi hade rätt och andra hade fel att det inte fanns plats för tvivel om riktigheten av hur man skulle tolka Guds ord. Att andra gudfruktiga teologer hade tolkat Guds ord och kommit fram till andra åsikter det brydde vi oss inte om. Vi var livrädda att komma vid sidan av "Guds modell." Det betydde också att ekumeniken, som var en hörnpelare i pingstväckelsens början (åtminstone i den gren av pingstväckelsen som hade sitt ursprung i Azuza-rörelsen), offrades på isolationismens altare. Att bedriva ekumenik med rörelser som direkt elller indirekt stod för en bibelsyn som inte stämde överens med vår egen var helt otänkbart.

Under den här tiden av isolationism lyckades vi alltså slå undan en del av den ekumeniska plattform som pingströrelsen i dess inledande skede vilade på och gick därmed miste om en vitaliserande och befruktande debatt i lärofrågor. Rädslan att besmittas av "villoläror" har varit starkare inom PR än drivkraften att påverka de etablerade samfunden. Följden har också blivit att de äldre rörelserna har många gånger fått leta sig fram till pentekostala upplevelser genom kontakten med nykarismatiska grupper. Tyvärr är inte det här ett nytt fenomen, det kan spåras tillbaka till de flesta väckelserörelser i kyrkohistorien.

Hermeneutik innebär vid vissa tillfällen, som jag redan antytt, ett teologiskt mycket komplicerat språkarbete, speciellt när man arbetar med ord, begrepp och satser som skrevs under olika kulturella och sociala sammanhang, med varierande teologisk innebörd. Det är därför inte alltid helt enkelt att flera tusen år senare lyckas få tag i författarens intention och vad han menade när han skrev bibeltexterna. Det tidsmässiga avståndet har naturligtvis stort inflytande på hur vi uppfattar innehållet av en text.

Det här betyder inte (vilket jag vill starkt understryka) att vi vanliga människor inte kan läsa Guds ord så det blir oss till frälsning och andlig tillväxt. Det har ju sedan reformationen varit en grundläggande sanning för Guds församling att även lekmannen kan läsa och förstå Guds ord. Men det betyder inte att det inte finns avsnitt som förbryllat och fortfarande förbryllar teologer och forskare.

En viktig detalj i bibeltolkningen är Andens inflytande i textförståelsen, något som mer och mer påtalas även utanför pingstkretsar. Bibeln är mycket klar i sin undervisning att det är endast Anden som kan tolka Guds rådslut och innersta tankar. Det är han som i människans möte med gudsordet avslöjar vad som rör sig i Guds hjärta och sinne. Det betyder också att Anden aldrig kan lämna över sin funktion till det mänskliga förnuftet uttryckt genom t.ex. datorer och vetenskapsmän. Någon sådan mänsklig funktion, kapacitet eller gåva finns inte antydd i Guds ord. Därför är "kodhermeneutik" ett oacceptabelt förfarande där man för det första utgår från premissen att de manuskrift och den sammanställning av dem som vi har i vår nuvarande Bibel är orginalet eller som man brukar beskriva som "autographa." Det är troligtvis inte så. Det är mycket möjligt, för att inte säga sannolikt, att nya fragment som bättre överensstämmer med orginalet kommer att hittas och då brister hela logiken i "kod-hermeneutiken." Det räcker ju med att ett enda ord eller tecken flyttas för att omintetgöra hela "kodkedjan." Förresten kan nämnas att idéén om de gömda koderna har bara behandlats inom de verkligt fundamentalistiska rörelserna i USA. Pingströrelserna har totalt ignorerat debatten, eller om den debatterats, klart avvisat betydelsen av "teknologisk hermeneutik," något jag anser vara ett verkligt hälsotecken.

En viktig del i den hermeneutiska debatt som pågår på den här sidan Atlanten är vilken roll erfarenheten och texttolkaren skall spela i textförståelsen. Kan den överdrivna jakten på det spektakulära göra oss pingstvänner mer disponibla än andra att ta emot nya upplevelser, utan att först syna dem i ljuset av Guds ord? Personligen menar jag att det finns en risk för det. Åtministone bedrivs i många fall fortfarande en pragmatisk bibeltolkning. Utan tvekan har en pingstvän (och vilken annan kristen som helst) som lever i det övernaturliga en större disponibilitet när det gäller accepterandet av Andens verk, men det lurar också en fara runt hörnet. Det övernaturliga löper risken att ta ordets plats eller åtminstone för stor plats. Erfarenheten eller upplevelsen framstår snarare som en sorts uttolkare av Guds ord och inte tvärtom. Exegetik blir eisegetik, dvs. man pressar in i texter något som inte står där. Det viktigaste för vissa människor blir mötet med Gud och inte Gudsmöte med oss i ordet. Visst spelar gudsupplevelsen en stor roll och den får inte hamna på teologins bakgård, men det motsatta får heller inte inträffa, dvs att bibelstudiet, predikan, textläsningen och meditationen får en undanskymd plats i vår Gudsgemenskap.

Endast en rätt balans mellan upplevelsen och kunskapen kan skapa stabila församlingar med en teologi som väcker respekt och förväntan. Låt inte "kod-hermeneutik" slå rot i våra församlingar. Då är vi återigen tillbaka till tider av spekulativ teologi. Det får bara inte inträffa.

_______________________________________ Page Up _________________________________________________