ART-3 PINGSTRÖRELSEN OCH TEOLOGIN                                    XX 

Art-3 Pingströrelsen och teologin

Förändringar kan vara både smärtsamma och stimulerande. Allt beror på bakomliggande motiv och målsättningar för förändringarna.

När det gäller kristenheten i stort pågår ständiga anpassningar till en snabbt förändrad verklighet. Gamla etablerade samfund i sina möten med postmodernismen reagerar olika. En del klamrar sig intensivt fast vid det man en gång kämpat för, även om man egentligen för länge sedan borde ha vågat analyserat sin tro och tagit en ny avstamp för framtiden. Andra är modigare och vågar se över både sitt trosinnehåll, sina metoder och strukturer för att vara bättre rustade att möta sin framtid..

Ibland blir förändringsdebatterna intensiva, som när Sydstatsbaptisterna i USA träffades för att samtala om sin bibelsyn 1987. Det positiva med de samtalen var att alla, alltifrån den mer moderate Clark Pinnock till den väldigt konservative Adrian Rogers var inbjudna till att medverka i mycket konkreta diskussioner. Om debatterna löste några frågor är väl tveksamt, men samtalen ledde i alla fall till att en mycket väsentlig fråga blev belyst. Och det under stor öppenhet.

Pingströrelsen och antiintellektualismen

När det gäller den världsomspännande pingströrelsen hade den under mer än ett halvsekel en sorts anti-intellektuell inställning som många gånger visat sig i en anti-vetenskaplig attityd, vilken i sin tur påverkat bibelsyn, texttolkning, ja, hela teologin som personlig angelägenhet och akademisk vetenskap.

Inom den svenska PR (och även i andra besläktade pentekostala grupper) har man ofta på grund av sin antihistoriska inställning förtstått teologin utifrån ett status quo tänkande. Det framkommer bl.a. i begreppet "Guds modell," ett bibelteologiskt begrepp, som man menat är av Gud en gång för alla fastslaget.

"Guds mönsterbild" som man också kallat det, är möjligtvis taget från Gal. 6:16, eller 2 Mos. 25:40 eller liknande bibeltexter, men så långt jag har förstått, finns det inget uttryck i Guds Ord som svarar upp mot det nyssnämnda begreppet och ger skäl till att det skulle finnas en evig modell för den kristna kyrkan, vilken även inkluderar dess strukturer och former.

Begreppet såsom det använts i fundamentalistiska kretsar påminner på något vis om det eviga tidlösa platonska idéé-begreppet, det vill säga, det har funnits från evighet och gäller för alla tider. Den apostoliska församlingen framstår därmed som en kopia av idéén Guds församling som finns hos Gud och i vilket alla Guds församlingar har del i alla tider. Men frågan är om det här stämmer och jag undrar om inte det här synen har bidragit till att begränsa våra teologiska horisonter. Hur som helst finns det naturligtvis oföränderliga absoluter i Guds ord, men frågan är om det sträcker sig till former och strukturer som måste ses som föränderliga. Däremot förblir församlingens budskap och uppgift densamma för alla tider.

Denna a priori idéé - Guds mönsterbild - har under åren fyllts med teologiskt innehåll av olika slag, genom ett sorts deduktionsförfarande. Eftersom församlingen är given som en evig och oföränderlig modell måste även strukturer, metoder och former vara eviga. Alltså om helheten är oföränderlig är även dess delar oföränderliga. Låt oss se på några exempel.

Lewi Pethrus talade på sin tid om Guds mönsterbild för predikantutbildningen. Eftersom inga teologiska seminarier stod att finna i Guds Ord innebar det att församlingen själv borde vara ansvarig för predikanternas och evangelisternas " teologiska träning." På det sättet bevarades predikanternas orginalitet och stimulerades deras andliga gåvor. De skyddades även från den teologiska liberalismen som smög sig in i vissa av de teologiska seminarierna. Den modellen på predikantutbildning har vi lämnat bakom oss för länge sedan. En mer realistisk och funktionell attityd har skapats till predikanternas teologiutbildning.

I kvinnodebatten inom PR har man ständigt åberopat "Guds modell" som en transkulturell modell, evig och oföränderlig, kopplad till skapelseordningen. Den innebär då ett förbud för kvinnan att bli äldste eller inneha ledande församlingspositioner. Även här har den eviga "gudsmodellen" utsatts för sund kritik.

Naturligtvis har Gud en plan - en Guds modell (antagligen flera) - för församlingen, anpassad till varje tid och förhållande. Formerna, strukturerna och metoderna för att förverkliga uppdraget måste anses föränderliga (beroende på bl.a.sociala och kulturella förändringar eller fördjupad teologisk insikt). Denna kontextualisering av Guds modell har vi sett i t.ex. Afrika och Sydamerika där man t.ex. inte alltid kunnat förverkliga den fria svenska församlingsmodellen. Det är i det här sammanhanget av en ständig kontextualisering som man måste förstå betydelsen av förändrade evangelisationsmetoder (användning av t.ex. dramatiserade budskap) kvinnans större frihet i församlingen (innehar äldste eller pastorstjänster), en gudstjänstform i förändring (t.ex.större betoning på gemensam lovsång), förändrad församlingssyn (större betoning på husförsamlingar och möjlighet en dragning mot en fastare relation församlingarna emellan), förändrad missionsstrategi (samordning i någon form av styrelse, och en omprioritering av insatser)etc.

Pingströrelsen och teologin

Egentligen har vi ju i PR alltid rört oss inom teologins ängsmarker. Det är bara det att vi undvikit att kalla våra textanalyser och lärosamtal för teologi. Ordet har varit för känsloladdat och skapat alltför många associationer till bl.a. liberalteologin eller till teologin som en torr vetenskap för analytiker och systematiker.. Men var gång vi har analyserat texter eller predikat har vi sysslat med teologi, ja, varenda gång vi som privatpersoner, pastorer och teologer har synpunkter på bibelns innehåll agerar vi som "teologer."

Vad många däremot gjort i PR under lång tid är att vi blandat ihop begreppen bibelinterpretation och bibelsyn, teologi (t.ex. i begreppet Guds mönsterbild) med det oföränderliga Gudsordet. Därmed har en begreppsförvirring uppstått. Teologins plikt och uppgift är ju att oavlåtligen reflektera över Guds Ord för att ha ett relevant budskap till medmänniskan och samtiden. Teologin måste alltså ge människan Guds Ord på ett sätt så att det kan förstås, tas emot och omsättas på rätt sätt. Men med det föränderliga samhället förändras även teologins betoningar, trots att Gudsordet är evigt gällande.

Vägen till Guds mönsterbild och därmed till restaurationsteologin, gick, via den strikta bokstavstolkningen. Guds mönsterbild överensstämde med apostlarnas församlingsmodell, som också framstod som en sorts idealbild för kyrkan i alla tider. Denna idealbild grep i stort sett in på alla områden i församlingen, alltifrån de små detaljerna till de stora principerna. Guds modell kom ofta att bli det filter genom vilket man tolkade de pentekostala doktrinerna inom PR.

Men i detta sökande efter urförsamlingens modell begick man ofta ytterligare ett fel: tillämpningen av innehållet i Guds modell skedde oftast utan någon sorts kontextualisering av bibelordet, dvs en tolkning och översättning av budskapet inom de rådande kulturella och sociala ramarna. Budskapet saknade ofta relevans. Man satte många gånger likhetstecken mellan exegetik (den vetenskap som sysslar med bibelordets ursprungliga tolkning och innebörd) och hermeneutik (den vetenskap som sysslar med tillämpningen av ordets innebörd) och alltför ofta hoppade man över exegetiken och då blev det bara hermeneutik. En avhistoricering av texterna ägde alltså rum och tiden stod plötsligt stilla. På något sätt föll alltså författarens intention bort och vid tillämpningen förbisåg man att nästan två tusen år hade förflutit. Men det hade ju egentligen inte någon betydelse eftersom Guds mönsterbild ansågs vara oföränderlig. Budskapet var evigt och likaså tillämpningen. Apostlatid och nutid blev i textförståelsen samma sak.

Men det här gjorde naturligtvis också att man många gånger fick problem med både textförståelsen och tillämpningen. Helgelsen blev t.ex. alltför mycket ett utanpåverk (en kravfylld syndakatalog upprättades); eskatologin, sysslade för mycket med de periferiska frågorna utan att nå fram till kärnan, det kommande gudsriket; bibeltexter förklarades utanför sitt sammanhang (som hårfrågan), bara en pingstförsamling fick finnas i varje stad etc.

Till slut, med tanke på teologins möjligheter (vilket inte utesluter dess risker) att vara en tjänare till församlingen i dess strävan att översätta och tolka Guds Ord för den postmoderna människan, bör vi inte vara rädda att föra en berikande dialog med de pingst- och karismatiska rörelser som redan är inne i ett teologiskt uppvaknande. Därom mer i nästa artikel.

________________________________________ Page Up  _________________________________________________

© 2005 Nils-Olov Nilsson. All rights reserved.