ARGUMENT

ARGUMENT XX

Argument mot riksförening PFFS

Diskussionerna om den framtida förenings- eller samfundsmodellen fortsätter. Egentligen är ju skillnaden mellan dem kosmetisk. Jag tycker mig finna flera logiska kullebyttor i det förslaget som lagts fram.

1. Ett av motiven till samfundsbildandet är ju att skräddarsy en organisation som gör att våra församlingar behåller sin frihet trots att andra bestämmer över den i flera avseenden. Det är ju totalt omöjligt att pedagogiskt saluföra en sådan "fallacy" i logiken.

2. En av huvudidéerna bakom FFS är ju att skapa en paraplyorganisation där de gemensamma företagen ingår. Men i samma andetag säger man att flera kommer av juridiska skäl att kvarstå som organisationer med oförändrad status. Märkligt.

3. Det är ju ingen hemlighet att intentionen är att leda föreningen fram till ett trossamfund.

4. Ingen skall ju tro att en struktur som den vilken FFS representerar undgår en tilltagande komplexitet i framtiden. Mer och mer beslut kommer att kopplas till styrelse och rådslag. Missionen är ju en av dem. I framtiden kommer med all säkerhet SPM att styra missionsfälten som man gör i PAOC, Canada, där missionärer lämnar organisationen för att söka sig till det fält som Gud kallar till. Här måste jag varna för en framtid där möjligtvis PMU (som förvaltar stora penningsummor) ofrivilligt kan tvingas att ta över en hel del mission som församlingar inte orkar med.

4. I Nybygget behandlas nu en församlingsordning som man skall ta ställning till. I den ingår en rekommendation att ta emot som medlemmar de som är barndöpta. Församlingarna är fortfarande fria att säga nej. Men "det kyrkliga grupptrycket" kommer att öka att det kommer att vara ytterst få som vill framstå som "bakåtsträvare eller intoleranta." Jag var med i flera dopdebatter i slutet på 1980-talet med bl.a. Torsten Bergsten, känd baptistteolog. Då var motståndet fortfarande starkt mot barndopet, och det var ytterst få baptistförsamlingar som anammade Bergstens medlemsteologi. Nu har proppen gått ur flaskan och med all säkerhet kommer Pingst att dras in i den debatten. Min fråga blir då, har vi så mycket kurage att vi kan säga nej? Vad jag menar är att genom en tilltagande ekumenisk öppenhet har vi även blivit teologiskt sårbara. Vi saknar ett "consistent Pentecostal theology." Vi kan bli lätt byte i vissa kretsar, eftersom det just nu flödar allt från Taize-till trosrörelseteologi. Däremellan hittar vi även Willow Creek mentaliteten.

5. Vid ett sammanträffande med en av Europas kändaste pingstteologer, nu verksam som professor i teologi vid Southeastern College i USA, sa följande till mig: Vi är oroade för vad som händer i Sverige.` "You have lost the fire." När jag sedan förde in samtalet på det unika svenska församlingskonceptet i PR och den förändring som pågår, blev han bekymrad och utbrast: "Det är ju inte ni som skall närma er oss (AG) i strukturer. Det är vi som skall ta lärdom av er." Ni har ju redan visat för oss i Holland, Europa och världen att ni har haft det framgångsrikaste konceptet. Den totalt fria församlingen.

Jag undviker att nämna hans namn offentligt men är villig att göra det till personer som är intresserade att gå vidare i sin undran över vad som händer inom PR.

6. De som tror att allt är gott o väl med AG vill jag som "insider" nämna att all teologisk diskussion sker i presbyterier, utskott och de "General Councils" som återkommer vart annat år. Friheten är beskuren på många områden. De stora dragen i missionsarbetet sker totalt vid sidan av församlingarna. Församlingarna kan sända egna sk MAPS missionärer, tillfälligarbetare utan ngt godkännande från Springfield. Vill man syssla med Church-planting måste det ske genom överenskommelse med distriktet. När det gäller pastorn måste han först godkännas av Springfield för att därifrån få Credentials. Varje år sker ett samtal med pastorerna i distriktet där man måste bedyra att ställa upp på de trosfundament som utarbetats och som numera har fått något av Dogma-status. Etc. etc.

7. Om vi skapar en riksförening och senare ett samfund måste texttolkningen skrivas om. Det hoppas jag att referensgruppen inser. Vi har under 85 år agerat för att PR ´s syn på den lokala församlingen har inte bara varit framgångsrik utan också varit Guds ord till oss. Jag är medveten att alla kristna rörelser hittar sin struktur i Guds Ord. Och det gör vi med.. Låt oss därför ställa oss frågan hur vi kan hitta tillbaka till tiden och platsen där det gick fel.

8. Ett annat motiv varför vi bör akta oss för att organisera oss är ju de ekumeniska församlingarnas position. Alf Lindberg frågade ju om Brunnsparkskyrkan i Tranås och dess framtida ställning. Vi kommer ju att få definitions och infasningsproblem med flera. Kan vi ta in en församling som fullvärdig medlem om i den kyrkan praktiseras barndop? Vi står inför oöverkomliga teologiska aspekter i nuläget. Andelius kommentar visar ju på svårigheten med dessa församlingars medlemsstatus. Vill vi inte erkänna det?

8. Avslutningsvis försöker jag föra till bevis i min avhandling att hela samfunds processen har rötter som går tillbaka till slutet på 1960-talet med många förändringar i PR. Gemensamma företag bildades (ex. PMU), man ifrågasatte Pethrus ledarskap. Min vän och medbroder Bertil Carlsson kom ut med en uppsats 1974 som skakade om PR, där han visade på beslutsprocesserna inom PR, som redan levde i ett sorts samfundsliknande förhållande. Senare kom Alf Lindberg med ifrågasättande av ""Guds modell"" som bibliskt förankrad. Allt det här frodades under det att den karismatiska väckelsen och Jesusrörelsen drabbar PR med ett flummigt församlingsbegrepp på vissa håll. I mötet med nya församlingar skadas pingstidentiteten. Stanley Sjöberg ifrågasätter tungotalet som tecknet på Andens dop. På 1990-talet skriver Daniel Wärn en del högintressanta ledare i Härolden som fick mig och många med mig, att tänka till. Kvinnodebatten och kontextualiserings inflytande i texttolkningen skapade en större flexibilitet i textuppfattningen. Det här och mycket mer gör att det vi nu ser är en process av instabil teologisk grund som utgör en grogrund för "tyckare". Vad som nu händer med eskatologin och en tyngdförskjutning mot klassisk "posttribulationism" förstärker mitt intryck att vi håller på att starkt influeras av den rena evangelikalismen. Men vi måste hålla oss mitt på vägen.

Slutord

Drivs samfundsidéén igenom kommer med stor sannolikhet följande att inträffa:

1. Många ställer sig utanför

2. Splittringen mellan äldre o yngre ökar

3. Församlingen låter delegater (här vet vi alla hur valberedningarna jobbar ihjäl sig för att få någon att ställa upp för de gemensamma företagen) ta över äldstekårernas bibliska ansvar i flera viktiga ideologiska frågor som mission, evangelisation etc.

4.Vi har lurat oss till att tro att strukturer o förbund kan skapa bättre enhet än Anden. Vi underkänner därmed de äldre brödernas och systrarnas tro på relationsrelaterad enhet i stället för "rådslags" och "styrelserelaterad" enhet.

6. Vi frånsäger oss den unika ställning vi en gång i den karismatiska och pentekostala världsgemenskapen. Vi blir lika de andra. Och detta trots att vi både praktiskt och teologiskt har visat på en förträfflig metod.

Mycket mer kan sägas i sammanhang, men det får bli vid ettannat tillfälle.

Broderligen och i all vänskap

nilsolov

___________________________________________ Page Up _______________________________________________