Analys av Ulf Ekmans "Doktriner"

BACK

Ulf Ekman: Doctrines - The Foundations of the Christian Faith

Ett försök till analys
 

Den här mycket summariska analysen rör först och främst områden eller koncept för vilka Ekman blivit hårt kritiserad. Det är alltså på inget sätt en heltäckande analys av boken. Förhoppningsvis får den oss att tänka till lite grand och inte så självsäkert kasta oss ut i många besinningslösa och okristliga angrepp på en person utan att ha lite mer på fötterna..

I. Målgrupp

Det framgår redan från inledningen att boken har en mycket speciell målgrupp: unga predikanter och trossyskonen i Ryssland. Boken riktar sig alltså till en målgrupp som har ett relativt begränsat teologiskt kunnande. Boken får därför inte uppfattas som en textbok "in comprehensive theology," utan skall enligt författaren endast anses som en "outline" vilken han hoppas kunna bygga ut i framtiden."

II. Behovet

Boken fyller ett stort behov i dagens teologiska kontext. Ulf Ekman (UE) slår fast att "In many cases today, the original, basic Christian faithis misrepresented, diluted, and distorted." Utan tvekan har UE rätt när han gång efter gång pekar på liberalteologinsom en fara för den fortsatta utvecklingen av kyrkan.
 

Men inte bara liberalteologin, utan även den traditionsbundna, rutinmässiga kyrkan lever farligt. Han säger: " Wherever Christian culture has become the establishment, and Christian denominations and society in general have become nominally Christian, several phenomena have arisen which were neither biblically based nor led people into the kingdom of God."
 

Boken Doktriner fyller alltså ett stort behov för unga ledare och pastorer som fortfarande inte har fastnat i teologins olika labyrinter, där ofta otrons och bibelförnekelsens anda råder. Men den fyller också ett behov oss alla dem som vill ta tid och studera en bok i troslära vars innehåll präglas av väckelsens anda och starka tro på bibelns budskap.
 

Betydelsen av Doktriner

När teologer författar en bok i troslära präglas dess innehåll både av analys men även en sorts offentlig bekännelse av deras personliga tro. Dessa båda vävs sedan samman och följs åt genom hela den teologiska analysen. Så också med Doktriner. Därför upplever man att boken inte endast utformas till en akademisk bok i teologi utan blir snarare ett vittnesbörd om den treenige Guden som uppenbarar sig i den mänskliga historien och vars händelser skrivits ned av "vanliga" människor", inspirerade av den helige Ande. Med andra ord, boken blir en " textbok" för många teologiskt oinitierade ledare.
 

III. Bokens innehåll

2:1 Språket

Boken skall, som redan antytts, betraktas som en bok i elementär dogmatik eller troslära. Språket är enkelt och ledigt (jag syftar på den engelska versionen). Meningarna är korta och paragraferna hänger väl ihop.
 

Det som frapperar en läsare är UE:s totala beroende av Guds Ord. Sidorna är fulla av utskrivna bibeltexter vilka hjälper läsaren att spara tid och bidrager till att snabbare följa undervisningen.. Det är ju inte svårt att dra slutsatsen att för författaren är bibeltexten definitivt avgörande i det teologiska språket.
 

Den totala avsaknaden av Kant, Schleiermacher, Hegel, Bach, Pannenberg m.fl. gör att Guds Ord får möjligheten att hamra sig in i hjärtat hos den som läser. Även de enklaste teologiböcker brukar alltför ofta vara en uppvisning i "terminologisk prakt" och gör det svårare för icke initierade i det teologiska språket att tillgodogöra sig bokens innehåll samt bidrager till att "stjäla" gudsordets företräde i tolkningsprocessen. Doktriner är ett undantag från den utvecklingen. Det hedrar UE att han har gjort den ofta svårförståeliga teologin tillgänglig för större läsekrets.
 

2:2 Teologin

Ulf Ekman har ju beskyllts för att hysa gnostiska läror, att sprida villläror och splittra församlingar i Sverige. Det var därför med spänning och med en stor portion nyfikenhet som jag tog mig an det teologiska innehållet. Men redan här är det viktigt att göra klart att i Doktriner framgår det tydligt att Ekman inser faran av gnostiskt inflytande inom teologin. Att därför anklaga honom för att inslag av en gnostisk teologi känns inte bara överdriven utan även osannolik.
 

2:2:1. Guds Ord

Ekman följer den klassiska uppläggningen av den systematiska teologin och börjar därför med Guds Ord, dess inspiration och auktoritet. Boken är en enda lovsång till Guds Ords ofelbarhet och Andens inspiration. Han avslutar behandlingen av gudsordet med att bl.a. säga: "You must accept the Bible to be true and authoritative if you are to understand its message. Han bygger hela tiden på de klassiska trosbekännelserna, vilka finns med i boken som apendix.
 

2.2.2. Hermeneutiken

Ekman bekänner sig även till traditionell hermeneutik: Ordet skall tolkas i sin kontex; svårförståeliga eller oklara texter tolkas utifrån enklare och klarare textsammanhang. Någon spekulativ teologi eller religionsfilosofi göre sig icke besvär i den ekmanska hermeneutiken. Varje påstående i Guds Ord har endast en mening men kan ha flera tillämpningar. Bibeltexten menar alltså vad den säger och inget annat.
 

Därmed vänder han sig mot traditionen och erfarenheten som tolkningsinstrument. Både den katolska kyrkans tradition och liberalteologins erfarenhetsbetoning förklaras non grata i den Ekmanska hermeneutiken. Men även områden inom den karismatiska och pentekostala teologin får veta att Ordet tolkar erfarenheten och inte tvärtom.
 

Även om akademikerna har sin plats inom teologin slår UE fast att "Every person has the freedom, right and responsibility to research and follow the Bible . . . " Med andra ord hjälper han den vanlige läsaren att känna frimodighet att söka Guds vilja i Skriften och tillämpa den i sitt liv. På något sätt försöker han hjälpa bibelläsaren ram till ett större andligt självförtroende i "forskandet" i Skriften. Även "icke-akademiker" kan alltså hitta rätt i bibelläsandet.
 

Mycket mer kunde sägas om Ekmans syn på Ordet och dess tolkning, men saken är klar att alla anklagelser om teologisk spekulation hos Ekman känns för mig överdrivna, med tanke på den försiktighet med vilken han närmar sig Bibelns språk.
 

2.2.4. Den övriga terologin

2.2.4.1. Kristologin

Författaren står utan tvekan för klassisk teologi, med starka inslag av pingst och karismatik. Försoningsläran är traditionell jag återkommer senare till JDS-läran i Doktriner). Tron på jungfrufödelsen känns befriande. Den historiske Jesus är också Bibelns Jesus. Det finns alltså ingen motsättning mellan evangeliernas Jesus och den predikade Kristus i breven.
 

Ekman är noga med att lyfta fram och ta avstånd från de historiska avarterna inom kristologin som den sk. sabellianismen, uppenbarad i en modern tappning, nämligen i "Jesus only." Här blir Ekman tydligare än vissa av de pentekostala akademikerna i USA som försöker nå ett närmande med "Jesus only" rörelsen. Han vänder sig också mot en sorts modernistisk, monarkistisk kristologi som vi numera ser hos anhängarna till Jehovas vittnen och Mormonerna. Alltså gör UE rent hus med alla de moderna avarterna inom kristologin.
 

2.2.4.2 Antropologin

UE håller sig till klassisk baptistisk och pentekostal antropologi, trikotomin, dvs. uppdelningen av människan i tre delar:ande kropp och själ. Någon lära om att människan är en ande med en kropp finns inte.
 

Människan är en skapad varelse och inte slutprodukten i en evolutionistisk kedja. Hon skapades till Guds avbild, och som sådan har hon tillgång till outtömliga resurser. Hon står under Gud men över skapelsen. Eftersom hon skapades av Gud är hon därför skild från honom. I det här sammanhanget säger UE något som borde stämma hans kritiker till eftertanke. Han säger: "He is not God, nor even a part of Him. He is not a demigod, but a man." Att vissa av TF:s anhängare har givit den troende en nästan gudomlig ställning är inget som UE accepterar. Däremot hävdar han helt riktigt att den troende människan har blivit delaktig av Guds natur.
 

UE:s undervisning om synden är klargörande och stryker under att "sin totally devastated him [man]." This does not mean that he has completely lost the image of God he receicved at creation. He can still display brilliance and achieve phenomenal feats." Även om människan kan visa prov på långtgående intelligenta bravader har hon inte gjort några moraliska framsteg. Hennes moral är befläckad av synden och människan är i sitt ofrälsta tillstånd andligen död. Upplysningens humanism och fixering på människans självständighet, har fört henne bort från Gud, ja drivit henne att betona sin egen förträfflighet och självtillräcklighet. Den ofrälsta människan är dömd till förtappelse och evig död.

2.2.4.3. Soteriologi - frälsningslära

Man har ju diskuterat korsets betydelse i Ekmans frälsningslära. Låt mig säga på en gång att för UE är korset direkt avgörande. Det är där som hela frälsningsverket fullkomnas.
 

När Kristus dör gör han det för människosläktets skull "a substitute-sacrificial death." Jesus "tasted the agony of death, descended to the lower parts of the earth and, in the spirit, went and preached to the spirits in prison." Genom sin död blir synden bruten och betalningen erlagd.
 

Jesus uppstår inte bara andligen utan "in His body that had been dead." Här går alltså UE emot alla gnostiska tankar om kroppen som en sorts lägre stående del av sin person.
 

Ekman går klart emot alla dem som anser att Jesu liv och ande utsläcktes och ersattes av djävulens ande under de tre dagarna i dödsriket. Han säger att "The Bible has little room for such speculation."
 

Det betyder alltså att UE i stora hela ansluter sig till klassisk försoningslära och inte de överdrivna spekulationer som vi hittar i amerikansk trosrörelse.
 

Han tar även upp JDS -läran på ett mkt försiktigt sätt. Han gör det utifrån definitionen av ordet "död." Han påpekar att "död" inte betyder en avslutning av ngt, utan snarare ett avbrott. Liv innebär förmågan att kommunicera med sin omgivning. Död innebär att man avbryter den kommunikationen. I båda fallen fortsätter personen att existera. När därför Guds vrede föll på de synder som Sonen bar på i vårt ställe då upphörde kommunikationen med Gud; det är vad Ekman kallar dö andligen. Han citerar också från Matt. 27:46: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
 

Det är alltså utifrån en bruten relation som vi skall förstå Ekmans JDS-lära och inte utifrån en sorts ontologisk förändring av Kristus. Den tolkningen känns inte svår att acceptera. Det är alltså inte en gnostisk guda- eller frälsningslära som UE sprider. Lewi Pethrus tilämpning av Matt.27:46 är mycket likartad den som Ekman står för.
 

Ecklesiologin

När det gäller kapitlet om församlingen skiljer Ekman på den lokala och universella församlingen. Den första relateras till "believers in a neighborhood who identify themselves as a body." Den sistnämnda syftar på alla troende, från alla länder, tidsåldrar.
 

Församlingens existens, auktoritet och målsättning är alla baserade på vem Jesus är och vad han har gjort. Försoningen utgör själva grunden utifrån vilken Gud kallar människor från alla folkslag, försonar dem med sig och köper dem fria från synden. Detta är orsaken varför Jesus talar om sin kyrka. Han citerar därvid Tit. 2:14; Matt.16:18.
 

När det gäller krav för medlemsskap står Ekman på solid baptistisk grund: predikan, sinnesändring, tro, dop och loyalitet mot apostlarnas undervisning är grundpelare i hans ecklesiologi.

När han menar att den nya födelsen är avgörande för att bli ett , Jesus. Men Satan gör allt för att "skapa" andra vägar in i Guds gemenskap och församlingen. Ekman nämner falsk religiositet, legalism, död religiositet och självrättfärdighet. Men ingen av dessa leder in i Guds rike.
 

Ekman rör även vid kyrkans enhet. Det är ju ingen hemlighet att man anklagat honom för att varaen splittrare i församlingskroppen.
 

Men utan att försvara splittringen som en lösning på interna problem eller tvärkyrkliga problem, säger UE att all enighet som är byggd på falska grunder eller innehåller falska element, felaktiga mål eller ambitioner, kommer slutligen att kollapsa. Orsaken till detta är enkel: den är ingte byggd på rätt grund, på Kristus, Klippan.
 

Ofta smyger det sig in icke kristna i kyrkan för att förleda människor och smutskasta evangeliet. Dessa måste utrensas. I sådana fall kan den andliga terminologin hos dessa människor vara den rätta, men syndaånger frälsning och ett andefyllt liv saknas. Den kristendom som dessa representerar utgör endast en sorts död, religiös form utan substans.
 

När det gäller UE:s syn på de två sakramenten, dopet och nattvarden, så kommer han mycket nära baptismen och pentekostalismen. När det gäller nattvarden avviker han från den reformerta symboliken. Han hävdar att Kristi måltid är mer än symbolik. Han säger att: . . . whoever partakes of His sacrificial death by faith also partakes of the covenant blessings. He "eats" of the work of Jesus on the cross and receives life, power and blessing from it." Nattvarden innebär alltså mer än en illustration om det Kristus gjort, det är att ta emot själva livet.
 

Dopet sker genom nedsänkning (det är åtminstone den slutsats man får när han skriver: He or she can then step out of its waters...). Genom dopet visar den döpte att han tror på Kristus, att han valt att identifiera sig med Kristus och proklamerar inför människor och Gud att Jesus är herre i hans liv.
 

Slutligen förfäktar UE en ledarskapssyn så menar han att de tjänster som NT beskriver inte är titlar utan helt enkelt tjänster, givna till församlingen för att den skall kunna växa, tjäna sin Gud och bli mer effektiva.
 

Församlingen bör åtlyda de män och kvinnor som har dessa tjänster. Men för den skull får de inte avgudas. Men de måste få tillräckligt svängrum och frihet för dessa tjänster att effektivt kunna tjäna församlingen.
 

De som utövar dessa tjänster (apostlar, evaneglister, profeter, lärare och pastorer) är alla skyldiga att avge "räkenskap" för hur man sköter sitt arbete. Vad som är viktigt är att det är hos dessa som initiativet för församlingens ledning ligger. Ett visst mått av självständighet måste ges åt ledningen.
 

Ekmans ledarskapssyn krockar ganska ordentligt mot den föreningsmässiga ledarskapssyn som präglar många av de evangelikala församlingarna. Det är ju denna dynamiska ledarskapssyn som också präglar LO i stor grad.
 

Konklusion

Det är flera slutsatser som man kan dra av den här boken:

1. Den så omskrivna JDS-läran beskrivs på ett sätt så att många kan omfatta den utan att på något sätt förändra sin egen Kristussyn. Utifrån "dödsbegreppet" ger UE en vettig förklaring till Jesu sk. andliga död. Hur som helst han förkastar den avancerade JDS-läran som ger Jesus en satanisk natur i dödsriket.

2. Hans kristologi vilar på fast klassisk mark Jesus tillhör treenigheten. Gud inkarnerades i Kristus, föddes genom jungfru Maria och avlad av Helig Ande. Han dog och uppstod på tredje dagen.

3. Korset är centrum i försoningen. Det är där och ingen annan plats som världen försonas med Gud.

4. Människan beskrivs som totalt "devastated" genom synden och den enda som kan frälsa är Kristus.

5. Boken är ingen uppvisning i "terminologisk prakt" utan en förnämlig liten bok i elementär troslära, fast grundad på Ordet.

6. Ekmans hermeneutik följer klassiska regler. Hans tro på att den troende människan, utan akademikernas hjälp, kan själv tolka Guds Ord åtknyter hans syn på bibeltolkningen med väckelserörelserna.

7. Ekmans ecklesiologi är baptistisk och Pentekostal. Bara den troende människan kan bli medlem i församlingen. Dopet och nattvarden är inte bara en illustration eller dramatisering av en bibelsanning, utan han slår fast att båda sakramenten förden kristne till en närmare relation med Kristus.

Mvh
 

nils-olov